Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, anmälningar och granskningar - D. Fehrman. Prästeståndets kyrkopolitik under århundradena närmast efter reformationen. Recension af Otto S. Holmdahl, Studier öfver prästeståndets kyrkopolitik under den tidigare frihetstiden I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
Gudsordet själft. Förf. ser häri endast en konsekvens af
ståndpunkten i 1571 års kyrkoordning.
Statsmaktens reaktion mot prästerskapets växande anspråk
tar sig uttryck i förslagen om consistorium generale, en kyrklig
öfverstyrelse, i hvilken politici, således de världsliga intressenas
representanter, också skulle få plats. Prästerskapets hållning är
alltigenom konsekvent. Att föda och regera församlingen hör
båda delarna till kyrkostyrelsen, som ej får utöfvas af andra än
andliga. Och än mer: icke blott det religiösa utan hela det
andliga lifsområdet »inspectio academiae et scholarum» ställes
nu uttryckligen under kyrkoregementet. »Man märkte icke
därvid, att man äfven på detta sätt genom det kyrkligas
expansion öfver det statliga området fick ett stycke stat inom
kyrkan». Såsom motivering visa prästerna bl. a. till KO, som
hänskjutit kyrkans ärender till kyrkans, icke till världsliga
myndigheters afgörande. I den öppenhet, hvarmed prästerna häfda
sina anspråk, ser förf. ett bevis för att de hierarkiska
maktsträf-vandena ej varit ett af de ledande motiven. »En makt- och
intressepolitik har aldrig älskat så raka och öppna vägar.»
Deras skäl äro tvärt om direkt framsprungna ur deras
teologiska och religiösa öfvertygelse. »Att Guds ord icke skulle få
vara den högsta principen för det kyrkliga lifsområdet» var deras
högsta och egentliga farhåga. [Huruvida biskoparna tänkte lika
ideellt, när de i praktiken gjorde bruk af sin själfständighet, är
en fråga, som förf. ej upptagit. Se vidare nedan.]
Genom 1650 års af drottning Kristina stadfästa privilegier
(till biskopar och prästerskap) har den kyrkliga lagstiftningen
oomtvistligt tagit privilegielagstiftningens form. En
sammanhängande och fullständig ekonomisk reglering saknades ännu. De
positiva rättsliga garantier, som lågo i 1611 års K. F., hade
bortfallit genom Gustaf Adolfs död, och det gamla
osäkerhets-tillståndet hade ånyo inträdt. Ur denna synpunkt äro de 1650
meddelade privilegierna af stor betydelse. Och vidare: i
privilegierna tillgodoses kyrkornas, hospitalens, akademiens och
skolornas ekonomiska behof. »Äfven på det ekonomiska området
hade alltså prästerskapets privilegier en allmänt kyrklig, kulturell
och social betydelse», och prästerna, till hvilka privilegierna
gifvits, stodo som kyrkans representanter. Bestämmelserna
angående kyrkans lära och dithörande ting fattar man likaledes
såsom gifna åt prästerskapet. Hvad särskildt kyrkostyrelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
