Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, anmälningar och granskningar - D. Fehrman. Prästeståndets kyrkopolitik under århundradena närmast efter reformationen. Recension af Otto S. Holmdahl, Studier öfver prästeståndets kyrkopolitik under den tidigare frihetstiden I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ij4
litter aturöfversikter
man. Identifieringen af kyrkoregementet med ordets predikan
(se referatet sid. 78 f.) är nog välklingande men en annan sak är,
om den verkligen af de flesta hölls uppe under de faktiskt
rådande förhållandena; det är bekant, hvilka maktmedel, som redan
då stodo kyrkan till buds. Går man längre fram, finner man (sid.
152 ff. referatet, s. 79) hur prästerskapet för att häfda sin rätt ifråga
om kyrkostyrelse åberopar Guds befallning att »föda och regera
Guds församling». Förf. ser här en centralt religiös bestämning
af kyrkoregementet. Han lägger tonvikten på termen »föda»
och förklarar att föda och regera församlingen är »två sidor af
samma sak». Enligt min uppfattning beteckna de båda orden
sannolikt samma sida och tonvikten ligger på »regera».
Uttrycket »föda» anspelar tydligen på prästens herdeämbete (Joh.
ev. 21: 15 ff.). Men nu är enligt katolsk terminologi
herdeämbetet ett af de 3 moment, som ingå i potestas ecclesiastica,
och det omskrifves icke med t. ex. »magisterium» utan med
»imperium». Man behöfver icke vara mycket bevandrad i katolsk
litteratur för att känna, hvilken betoning detta begrepp —
herdeämbetet — alltifrån medeltiden haft. Jag håller ganska
sannolikt, att en sådan terminus tecnicus, när den förekommer i
kyrko-rättsligt sammanhang, kan föras tillbaka till (in- eller utländska)
författare af så tidigt datum, att deras uttryckssätt i sådana
fall var betingadt af mönster från medeltiden. Den lutherska
kyrkorättsliga utvecklingen hade icke på långt när hållit jämna
steg med den polemiska och dogmatiska. Melanchton upptar
distinktionerna mellan potestas ordinis och potestas
jurisdictio-nis utan förmedling från äldre katolska auktoriteter, och
Chemnitz förbinder åhörarnas lydnadsplikt omedelbart med prästens
ställning såsom herde (RlTSCHL, O., DG, I, sid. 321 o. 379).
Hvad som gör vändningen misstänkt är, att den förekommer
just i samband med dessa omfattande maktanspråk från
prästernas sida, hvilka äga åtskilligt syskontycke med hvad den
romerska kyrkan skulle fordra för sitt prästerskap — »högsta
domen uti alla de saker, som Guds församling angå» icke att
förglömma! Analogien i uttryckssätt kan vara tillfällig, liksom
ett prästerskap kan uppträda med höga fordringar äfven utan
hierarkiska bevekelsegrunder. Men det är i detta och liknande
fall icke nog att blott hänvisa på en religiös motivering, ty en
sådan presterar äfven den katolska kyrkan. En principiell
utredning måste ligga bakom. För min del vågar jag ej utesluta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
