Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, anmälningar och granskningar - Yngve Brilioth. Edv. Bull, Folk og kirke i middelalderen, studier til Norges historie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anmälningar och granskningar
8"J
middelalderen», återstoden å andra sidan något tillökats. Förf.
diskuterar de rättsliga frågor om skriftväsendet, som förut
behandlats af Taranger och Maurer, och häfdar bl. a. i motsats
mot den senare, att man ej för Norges vidkommande kan dra
den skarpa gräns mellan forum internum och forum externum,
som af denne forskare påyrkas: de gamla lagarna ha ej känt
denna skillnad, ett borgerligt straff göres beroende af om
vederbörande underkastar sig kyrkans kraf på skrift och bot eller
icke, och biskopen och hans årmand ha utöfvat en myndighet,
som i vissa fall gått utom den specifikt kyrkliga
jurisdiktionens område. För öfrigt ges en rätt grundlig framställning
af den kyrkliga lagstiftningens utveckling på detta område i
landskapslagarnas kristenrätter så väl som i biskopliga
provincial-och dioecesanstatuter. För besvarande af frågan om
botföreskrifternas tillämpning har förf. sammanbragt ett omfångsrikt
material, kanske väl omfångsrikt, för att det skulle lyckats förf.
att genomarbeta detsamma eller göra det åskådligt för läsaren.
Vid sitt omdöme om botinstitutets roll i Norges religiösa lif
utgår förf. från satsen, att »Begrepet synd er indført i Norge
med kristendommen» — hvartill kolsrud 1 med rätta anmärkt,
att den vunnit i sanning, om »begrepet» utbytts mot »ordet» —;
han anser, att bot- och skriftväsendet icke motsvarat något
verkligt behof hos folket, att dess tillämpning ofta blifvit af rent
formell natur. Men låt vara, att man här kanske till stor del
stannat vid ett yttre tillägnande, är det rimligt att med förf.
anta, att det skulle lyckats kyrkan att påtvinga det norska
folket sin botdisciplin, om de föreställningar, hvarpå denna hvilade,
fullkomligt saknat resonans i detta folks själslif?
I sin behandling af helgonkulten är det i främsta rummet
nybildningarna, förf. vill komma åt, naturligt nog, då han vill
försöka klarlägga de religiösa föreställningarnes växt. En
inledande studie öfver den hedniska mytbildning på nyvunnen
mark, som kommer till synes under landnamstiden på Island,
ger till resultat, att den gamla religionen blifvit ganska steril, det
nya, den skapat, har varit knutet till enskilda platser eller föremål,
och endast dessa lokala, häfdvunna föreställningar ha haft nog
seghet och styrka för att influera på den nya religionen, under
den tid — »sædskiftet» enligt förf:s terminologi — då denna
1 I en förtjänstfull granskning af Bull’s bok i Norsk Teologisk Tidskrift
1913, i:sta och 2:dra häftet.
Kyrkohist. Årsskrift 1913. J
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
