Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, anmälningar och granskningar - Knut B. Westman. Sven Tunberg, Västerås riksdag 1527
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ij4
litter aturöfversikter
hänvisade till hvad konungen och rådet kunde enas om — »och
det var väl inom denna krets, möjligen med inbegrepp af
ridderskapet, som hufvudstaden utkämpades».
Den första hufvudpunkten i TuNBERGS kritiska
undersökningar gäller nu ståndens svar. Kunna dessa, analyserade till
sitt innehåll, förstås såsom förslag till riksdagens samfällda beslut
eller innehålla de endast de enskilda ståndens meningar och
uppfattningar? Göra de intryck af olika fraktioners öfverbjudande
af hvarandra i mer eller mindre frampressade medgifvanden åt
konungen, eller äro de att förstå på något annat sätt? Med
afseende på adelns svar, som är det utförligaste och mest
preciserade, är situationen klar: hur det nu har kommit till, så är
dess öfverensstämmelse med konungens önskningar påtaglig, och
dess bestämmelser gå igen i det följande riksdagsbeslutet. Det
egentliga problemet gäller bedömandet af köpstadsmännens och
böndernas svar.
Därvid gör nu förf. gällande, att dessa svar äro helt enkelt
hvad de utge sig för att vara, nämligen svar af de särskilda
stånden, och att de också äro präglade af de synpunkter, som
för det ena och det andra ståndet äro naturliga. De äro icke
att förstå som förslag till samfällda beslut, och de ha utan tvifvel
för konungen varit fullt acceptabla. Det sistnämnda påståendet
baseras på en annan tolkning än hjärnes af det faktum, att
hvarken köpstadsmän eller bönder komma med något utfördt
förslag om den kyrkoreduktion, som konungen hade i sinnet.
Båda stånden hänskjuta denna fråga till konungen och riksrådet.
Detta tolkar Hjärne så, att de ville undandraga sig allt eget
ansvar för en eventuell åtgärd i denna riktning. Och då
konungen behöfde ett af ständerna enhälligt erbjudet ansvar,
som kraftigt förpliktade dem att försvara den stora
omhvälfningen mot hvarje framtida reaktionsförsök, så kunde de båda
ståndens erbjudanden icke vara honom tillfyllest. tunberg äter
menar, att hänskjutandet af de afgörande frågorna till konungen
och rådet ingalunda behöfver fattas såsom en flykt undan
ansvaret. Frågorna voro sådana, att de lägre stånden i enlighet
med medeltidens traditioner väl kunde förvänta och begära
ledning uppifrån till deras lösning, och i det lojala löftet att låta
sig åtnöja med hvad konung och råd beslöte behöfver ej ligga
någon undermening dold. En sådan hållning från deras sida
bör af konungen hafva väntats och af honom betraktats som en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
