- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Fjortonde årgången, 1913 /
109

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, anmälningar och granskningar - Knut B. Westman. Sven Tunberg, Västerås riksdag 1527

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

anmälningar och granskningar 8"J

närvaro, ath then parten, som rett hafva, må vid magt blifva
och styrkes af allom och ther med all slige twädrect
af-leggias.»’

Likaså är det tydligt, att alla tre ståndens svar i den
afgörande punkten äro i enlighet med konungens önskan. Adeln
är här liksom på de andra punkterna skarpast: »Item om thet
rop om nya tro, epter hans Nåde biuder predikare till svars,
som henne seyas ath predika, vilia the som thet seya ecke
åfvervinna them ther till, ath the fara ville, han väl åfmerkias,
ath the som sådant seya hafva ecke rätt.»2 Om den gamla
trons män icke vilja gifva sig i disputation med de andra för
att öfverbevisa dessa, så visar detta, att de själfva ha orätt. —
Köpstadsmännen säga ärendet gå öfver sitt förstånd, men vilja
veta, hvem som har rätt, och höra gärna en disputation därom:
»Item om the nya trona säya alle köpstadzmen och bergsmen
thet ärende gå öfver theres förstånd, men thet är alles theres
begäre, ath the motte fä vetha, för än the athskilias, hvilken
parten rett hafver, och hörde gerna ena uppenbårlige disputatie
ther om och begäre, ath thet som rett är motte allestädes varda
predicat.»8 — Bönderna slutligen säga: »Item om thenne nye
tro eller lärdom, som seges vara opkommen nyliga her i rikit,
är vel sant, ath mykit fåfängt rychtes ther om, som munker och
prester hafve oss föregifvit. Doch efter thet öfvergår vårt föge
forstånd, skyuthe vi thet in til the gode men, som höglärde och
i scriffterne vel forfarne äre, hvilke som yterligere ther om
ransaka kunne, som äre bisper, prelater, ath the vele grannelig
öfverväge, hvad rett eller oret våre, begärendes för then skuld
höglige åf vår k. n. herre, ath hans Nåde ville latha komma
them til hopa, som thenne sak mest anrörer, i vår närvaru, så
ath vi motte blifva rettelige underviste i thet, som rett och
christeligit våre.»4 Äfven de gå alltså med på den sak, som
konungen önskar och Brask efter förmåga motarbetar: en
lärodiskussion i lekmäns närvaro, men de göra det i ordalag, som
visserligen uttrycka deras oro öfver hvad som är på färde och
tillit till klerkernas sakkunskap.5 Deras ofvan antydda situation

1 SRA, I, 72.

2 SRA I, 77.

3 SRA I, 79.

1 SRA I, 81 f.

Jfr Hjärne, s. 68 f.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:05:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1913/0339.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free