Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Nils Jacobsson. Uppsaladocenten Gradins »deputationsresa» till patriarken i Konstantinopel 1739—1740 — ett led i Zinzendorfs missionsplaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRADINS »DEPUTATION SR ESA» TILL KONSTANTINOPEL
7
tjänande samme Herre. Han hade ju själf på sina resor i olika
länder lärt känna Jesus-älskande själar inom olika kyrkosamfund,
äfven bland katolikerna. Denna Kristi allmänna kyrka, »die
Religion des Heilandes und seiner Jüngerfamilie», »die
Originalreligion des Heilandes» eller »die Universalreligion des Heilandes»
såsom han kallar den, finnes alltså utbredd inom alla de olika
kyrkosamfunden. Dessa äro olika xpöizoi TratSsta?, gudomliga
uppfostringsmetoder (dock af mycket olika värde), genom hvilka
människorna uppfostras för Kristi rike. Brödraförsamlingen hade
enligt denna plan, (som dock icke helt gillades af hans »bröder»,
hvilka voro mera separatistiskt lagda), icke till uppgift att bilda
en ny sekt till de många förutvarande, ej heller att vara. ett
särskildt kyrkosamfund utan blott att utgöra en förbindelselänk
mellan troende Jesu lärjungar inom olika kyrkosamfund, hvilka
skulle stanna kvar hvar och en inom sitt samfund och verka
för dess pånyttfödelse. Han hoppades, att så en ny trons och
kärlekens tid skulle komma och hela kristenheten kunna räddas
från den inbrytande rationalismen.1 Till kristenheten hörde
äfven den grekiska kyrkan, som visserligen hade urartat, men
som dock var »moderkyrka» åt den böhmisk-mähriska, då
Methodius och Cyrillus ju från Konstantinopel sändts till Mähren för
att där verka för kristen kyrkas grundläggande. Äfven senare
hade den »slavoniska» kyrkan trots förföljelser från den
romerska stolen sökt hålla fast vid den gamla »slavoniska»
gudstjänsten och ännu så sent som 1450 hade den calixtinske
ärkebiskopen Rokyzana sändt en deputation till Konstantinopel med
anhållan om anslutning till den grekiska kyrkan, hvilket äfven
beviljades men hindrades genom Konstantinopels eröfring af
turkarna (1453). Nu var det, menade Z., den förnyade mähriska
kyrkans plikt att »åt sin moder iskänka rent vin» och för henne
förkunna nådeförbundet i Lammets blod, hvarur hon fallit; nu
skulle lion vända åter till sin själs brudgum och blifva delaktig
af den saliga gemenskapen och föreningen med honom.2 /
sanning storslagna och högtflygande planer, värdiga Z:s
världs-famnande ande!
På en konferens med sina medarbetare (i okt. 1739,
troligeniMa-rienborn) framlade Z. dessa tankar, och man beslöt att sända en
1 B. Becker, Zinzendorf und sein Christentum, Leipzig 1900, sid. 496 ff,
N. Jacohsson, a. a. 29 ff.
3 Giiadin’s Tagebuch och Bericht von der Dep.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
