Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Nils Jacobsson. Uppsaladocenten Gradins »deputationsresa» till patriarken i Konstantinopel 1739—1740 — ett led i Zinzendorfs missionsplaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRADINS »DEPUTATION SR ESA» TILL KONSTANTINOPEL
13
Chalons sur Marne, Vitry, Chaumont, Dijon, Chalons sur Saone
och Magon till Lyon. På grund af den dåliga väderleken voro
vägarna usla, och de fingo ibland vada i fotsdjup snö. »Nu först
sågo vi riktigt pilgrimsaktiga ut», skrifver Gradin, »och mitt
hjärta var fullt af glädje och fröjd.» Så ofta som ett tillfälle
gafs, talade de med bönder och formän, värdshusvärdar och
köpmän om »den riktiga och raka vägen till salighet och huru
man skulle vandra på den».
I Lyon måste de dröja några dagar i väntan på
skeppslägenhet utför Rhonefloden till Avignon. Därunder sökte de
»att få göra något för Frälsaren», blefvo på ett håll höfligt
afvisade, men fingo till sist göra angenäm bekantskap med några
här boende protestanter. De blefvo inbjudna till en
protestantisk familj frän Genève, i hvars hus höllos privata
uppbyggelsemöten, hvarigenom de äfven blefvo bekanta med flera personer,
som älskade brödraförsamlingen och grefve Z. De funno snart,
att de franska protestanterna intogo en lagisk ståndpunkt,
moralen var för dem allt, att göra det goda och undvika det onda
var den rätta vägen till salighet. Ordet om korset och
försoningen var dem helt och hållet obekant. Bröderna sökte
därför vid alla tillfällen föra dem till en djupare syndakännedom
samt visa, att »en syndares sjuka samvete kan botas endast
genom kraften af Jesu blodiga förtjänst». Förföljelserna mot
hugenotterna pågingo ännu. Blott nattetid kunde de ha sina
sammankomster. Nyligen hade två reformerta präster i
Montpellier blifvit fängslade och den ene genast hängd; många
försmäktade i fängelserna. I Cevennerbergen fortfor ännu
krigstillståndet, och bönderna hade förskansat alla pass, så att de
kungliga trupperna ej kunde betvinga dem. De katolska
prästerna tvingade protestanterna att deltaga i mässan, men läto
dock gärna muta sig. För många protestanter bestod hela deras
religion i att icke vara katoliker. Som inga protestantiska präster
funnos, blefvo bröderna ombedda att äfven förrätta barndop,
hvilket de efter att genom lottkastning hafva rådfrågat Frälsaren
också gjorde i Treenighetens namn och till Jesu död. De vunno
nu alltmera protestanternas förtroende. »Alltflera kommo till
oss och ville tala med oss», berättar Gradin, »och broder Cossart
ville de behålla kvar hos sig. Till sist måste vi nästan med
våld slita oss lösa från de goda människorna.» Och i ett bref
till Z. heter det: »I Lyon har Frälsaren mot allt hopp och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
