Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Nils Jacobsson. Uppsaladocenten Gradins »deputationsresa» till patriarken i Konstantinopel 1739—1740 — ett led i Zinzendorfs missionsplaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 O
NILS JACOBSSON
von Höpken och Edvard Carlson. Därjämte var hos dem såsom
gäst en ung grefve von Liewen (förmodligen en son till den
pietetsvänlige generalen grefve Hans Henrik von Liewen). Han
hade studerat i Halle och hade tydligen sympatier för pietismen.
Dessutom hade friherre von Höpken hos sig en yngre broder.
Som G. från Uppsalatiden var bekant med dessa herrar och då
han sade sig vara ditkommen för att studera grekiska kyrkans
tillstånd, erbjödo de honom fritt uppehälle hos sig i
legations-byggnaden under den tid han skulle vistas där. Och då den
förre legationspredikanten, Magnus Troilius, som hemkallats för
att redogöra för frågan om en tilltänkt kyrkobyggnad i
Konstantinopel, hade blifvit utnämnd till lektor i Västerås och ingen
svensk präst ännu anländt i hans ställe, föreslog grefve von
Liewen, att G. skulle uppehålla gudstjänsten i legationskapellet,
hvilket anbud han med glädje antog. Han såg däri ett tillfälle
att för dem få aflägga ett vittnesbörd om Jesu försoning. Han
fick därjämte en bättre och mera förtroendeingifvande ställning,
som betydligt stärkte hans anseende särskildt bland det grekiska
prästerskapet och kom honom väl till pass vid de följande
förhandlingarna. Alla sön- och högtidsdagar predikade han nu
där, omväxlande på svenska och tyska språket.
Nu gällde det för G. att på ett försiktigt sätt komma i
beröring med personer, som kunde bana väg åt honom till och
blifva hans förespråkare hos patriarken, hvilket ingalunda var
någon lätt sak, ty denne »betraktade hvarje främling med
misstro som en hemlig spion». »I barnslig förtröstan till frälsaren
gick jag helt sakta och stilla tillväga, och för hvarje steg såg
jag upp till honom, huru han ville leda mig», skrifver G. härom.
Han måste äfven så mycket som möjligt sätta sig in i den
grekiska kyrkans ställning och förhållanden särskildt i
Konstantinopel. För detta ändamål uppsökte han åtskilliga personer, med
hvilka han samtalade i dessa frågor. Därvid underlät han icke
alt samtidigt söka missionera bland dem och vinna dem för
Frälsaren. Han fick förbindelse med en väl underrättad grek
v. n. Alexander Ammira, hvilken hade tjänstgjort såsom tolk åt
konung Karl XII, när denne uppehöll sig i Turkiet. Han gaf
honom värdefulla upplysningar om grekiska kyrkan samt lofvade
att vid lägligt tillfälle föra honom till patriarken. Först efter
fastetidens slut vid de uppvaktningar och lyckönskningar, som
voro vanliga under och efter påskveckan, ansåg han det lämpligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
