Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Nils Jacobsson. Uppsaladocenten Gradins »deputationsresa» till patriarken i Konstantinopel 1739—1740 — ett led i Zinzendorfs missionsplaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 O
NILS JACOBSSON
vända den för det åsyftade ändamålet.» Då G. invände, att
det stod där om en förening mellan de mähriska bröderna och
grekiska kyrkan, sade han, att missionärernas namn och antal
borde ha angifvits och ej ett sådant »mischmasch» som detta.
»Där ser Ni följderna af att odugliga personer sättas till höga
och viktiga ämbeten. Patriarken är en from man och en god
munk men en dålig styresman, som till på köpet är alldeles
obildad. Han kan knappt läsa en gammalgrekisk skrift.» — Till
sist föreslog patriarken af Jerusalem, att G. »med tjänliga medel»
(d. v. s. mutor) skulle söka förmå kanslern att med lätt hand
ändra skrifvelsen, så att den blefve acceptabel. Då tog G.
afsked af honom.
»Genom detta besök öppnades mina ögon», skrifver G.,
»och jag såg nu, i hvilket läge jag befann mig. Jag kunde ej
följa hans råd att behålla skrifvelsen utan var snarare full af
oro, så länge jag hade den kvar hos mig.» Därför kunde han
ej heller, (såsom han annars brukade göra vid uppkommen
villrådighet), låta lottkastning afgöra, om han skulle behålla den
eller ej. Som han dock var oviss, om han genast skulle
återlämna den eller vänta, tills han fått svar på sitt bref till
patriarken, så fick lotten afgöra denna fråga. Han säger därom:
»Jag frågade därför Frälsaren a) om det vore tillåtet att lotta
därom, b) om jag genast skulle återlämna skrifvelsen, och fick
ett dubbelt 7’«,»
Följande dag besökte han för tredje gången patriarken af
Konstantinopel och tackade honom först för den bevågenhet
han velat visa honom genom rekommendationsbrefvet och bad
honom sedan ej taga illa upp, om han nu uttalade sig därom,
ty han måste handla enligt sin instruktion. Därpå framlämnade
han sin förutnämnda skrifvelse till patriarken, som tog emot den
och läste den högt. Men han var.så okunnig i det gammalgrekiska
språket, att han ej förstod en rad däraf, utan blef helt öfverraskad
och bestört, när G. nu återlämnade hans
rekommendationsskrif-velse, och han sökte två gånger lämna dent illbaka till honom.
På nygrekiska språket framlade då G. det viktigaste han hade att
säga, särskildt att det ej finge stå i skrifvelsen något om en
förening mellan mähriska och grekiska kyrkan, och att den gifna
tillåtelsen till hedningarnas omvändelse uttryckligen skulle
omnämnas.1
1 Jfr G:s instruktion i Bil. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
