Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - J. Nordlander. Urgamla kyrkliga traditioner i Norrland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
J. NORDLANDER
hade här börjat bygga kyrka. Denna skall hafva stått på en
skogsbacke några hundra meter från Kyrkviken i Skedefjärden.
Enligt meddelaren, som sett grunden till denna, består den af
ett hvarf bullerstenar, löst hopmakade till hvarandra och
bildande en rektangelformig grund. Den byggnad, som en gång
stått där, måste, enligt samma källa, ha varit af trä och har
icke varit större än ett medelstort rum. — När grunden lades,
skall man ha uppfört en provisorisk klockstapel för att »ringa
in grunden». Men vid första ringningen flög kyrkklockan ut i
tjärden, där den ännu ligger, öfversvämmad af sand. Kläppen
däremot återfanns på landbacken omkring halfannan mil ifrån
stället eller på den plats, där den nuvarande kyrkan står.
Af de här förekommande personnamnen torde Skaller vara
det gamla Skjalgr och Rim är tydligen detsamma som namnet
Runi. Två gårdar i Banafjäl ha förr alltid hetat Torsgården och
Björnsgården, så att ägarne af dessa alltid kallats Tors Per
Jansson och Björns Jan Persson o. s. v. Vår meddelare
förmodar och det säkerligen med allt skäl, att dessa gårdsnamn
bildats efter två af de nämnda kyrkobyggarne i byn, nämligen
Tor och Björn.
Äfven från Jämtland hafva vi några sådana namnverser,
som röra sig omkring kyrkor i landskapet. En är från Lockne
socken och handlar om två män,
IX. Hatt i Slått
och Tor i Landsom.
Det ena mansnamnet Hatt väcker kanske förvåning, men då
isl. höttr, hatt, är kändt såsom nom. prop., kan detsamma vara
fallet här. Ställena, där männen bodde, äro nu ödesbölen under
byn Börön i Lockne och heta Slåtte och Landsomlejden.
Männen omtalas särskildt därför, att de täflade i att uppträda med
stor prakt. Särskildt gällde det, hvem af dem som med större
ståt skulle komma till julottan i den i sägnen mycket omtalta
Hållsta-kyrkan. Båda hade därvid sina hästar skodda med
silfverskor, men Tor hade därtill satt blad eller »löf» af silfver
i sömnitarna å hästhofvarna, och tack vare dessa ansågs han
ha öfverglänst sin granne.
Såsom mäkta rik hade Tor köpt brudkrona af silfver åt
hvar och en af sina tre döttrar. Men dessa förverkade rätten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
