Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emanuel Ltnderholm. Teologi och pietism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I 2
E. LINDERHOLM
ångest oeh förskräckelse hos somliga människor naturligt och
nödvändigt ingå i deras omvändelse, och betonar t. o. m., att
man i vissa fall, såsom där ett lastbart lefverne föregått, måste
t. o. m. kräfva ett medvetande om tiden för omvändelsen. Men
man får blott icke göra de starka känslorna och medvetandet
om tiden till villkor för alla. Och de äro icke det viktigaste
eller afgörande. »So werden wir denn», yttrar författaren, »bey
der Unzuverlässigkeit aller solcher Gefühle, auf das einzige
allgemeine Kennzeichen, ob wir wahrhaftig gute Christen sind und
Gott gefallen, zurück kommen müssen, auf welches uns beides,
das Wort des Höchsten und die Beschaffenheit der Sache selbst,
so ausdrücklich hinweiset und welches in dieser Absicht weit
mehr werth und weit entscheidender ist, als noch so viele
Bewegungen von Angst oder Freude, und das ist das
Bewusst-seyji herrschender richtiger Gesinnungen, die sich durchgängig
und standhaft in einem guten Verhalten gegen Gott und
Menschen thätig beweisens.1
Detta senare var nu något, som äfven pietismen med ali
makt betonade, men därjämte betonade den ock de omedelbara
ångest- och glädjekänslornas betydelse därhän, att vissheten om
omvändelse och nådastånd till olycka för många söktes
företrädesvis i dylika känslor, hvilkas styrka och makt ofta blefvo
afgörande också för graden af förvissning. Spalding har därför
utan fråga träffat en svag punkt i den pietistiska fromheten.
Att dess omvändelsetyp äger sitt berättigande, det har den
senaste tidens religionspsykologiska forskning till fullo uppvisat,
då den konstaterat tvenne hvar för sig normala grundtyper -af
omvändelse, nämligen den gradvisa, mera förståndsmässiga och
litet eller intet känslobetonade samt den hastiga, af starka
ångest-och glädjekänslor och medvetande om tid och stund
karakteriserade omvändelsen.2 Det kan icke nekas, att redan Spalding
visat sig äga ganska klar blick för detta viktiga förhållande och
liksom William James funnit kriteriet på den verkliga
förändringen i det nya sinnelaget,3 ehuru han i motsats till en James
betraktar den hastiga omvändelsen mera som undantag och den
gradvisa som det normala — begripligt om man betänker hans
1 Spalding, a. a s. 255.
2 W. James, Den religiösa erfarenheten, s. 189 ff., jfr s. 69. Jfr J. P.
Bang, Det religiöse sjæteliv, II, Köpenhamn 1912, s. 9 ff.
3 W. James, a. a. s. 2T9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
