Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emanuel Ltnderholm. Teologi och pietism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
e. linder holm
ändrade ställning, så långt denna framställning kräfver, senare
komma till tals.
Det nyss sagda gäller i det bela äfven Guericke och
Hengstenberg, som snart öfvergingo till en åskådning, skarpt motsatt
den, de i yngre år förfäktat. Båda hafva dock under sin tidigare
period producerat ett och annat, som bör uppmärksammas,
särskildt med tanke på deras senare rakt motsatta bedömande af
pietismen.
I viss mån gäller äfven om Hossbach, att han senare
synes böra räknas till en annan teologisk riktning och inordnas
bland Schleiermachers efterföljare eller bländ
förmedlingsteologerna. Missvisningen kan dock icke bli af farligare art, då
gränserna härvidlag äro nog så flytande och Hossbachs här
ifrågakommande verk i hvarje fall tillhör hans tidigare verksamhet.
Wilhelm Hossbach1, hvars verk här först bör komma i
betraktande, var lärjunge till K. I. Nitzsch och påverkad så väl
af pietismen som af Schleiermacher, hvilkens mångårige förtrogne
han blef. Väl förberedd genom sin 1819 utgifna monografi
öfver Val. Andreä, vände han sig snart till Ph. Jak. Spener och
utgaf 1828 i två delar sin stora monografi öfver denne under
titel Philipp Jakob Spener und seine Zeit, ett verk, som ställde
Hossbach främst i raden bland dem, som under 1800-talet gjort
pietismen till föremål för mera ingående källstudier.
Inledningsvis skisserar Hossbach den utveckling, som gjorde
Speners verksamhet nödvändig, härvid nämnande det 30-åriga
krigets deprimerande följder, den skarpa konfessionella
motsatsen till den reformerta kyrkan, det cæsareopapistiska
kyrkoregementet, teologiens isolering från religionen och utveckling till
en stark polemisk skolastik, en utveckling, som Calixtus
förgäfves sökt hejda, såsom visade sig i de vilda synkretistiska
striderna. Vidare erinras om predikans förkonstling och förfall
samt katekisationens nedläggande, den teologiska utbildningens
oduglighet, utvärtesheten och den blott yttre observansen i
gudstjänst och kyrkolif och slutligen om det sedliga förfallet bland
präster och folk.
Emellertid finner han ock krafter, som reagerat mot denna
utveckling: främst den ädla mystik, som i medeltiden med den
heliga känslans glöd strömmat fram hos en Bernhard, Tauler,
1 Född 1784, död 1846. Se vidare W. Hollenberg, Art. Hossbach i
PRE3 VIII, s. 396 f. och Deutsche Allg. Biographie, XIII, s. 185 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
