Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emanuel Ltnderholm. Teologi och pietism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
teologi och pietism
i 2 [
för denna skadliga, svärmiska förseelser, som yttrade sig i en
massa syner, uppenbarelser och hänryckningar. Denna
Hoss-bachs betraktelse är ju intet nytt. Men nytt är, såvidt jag
kunnat finna, Hossbachs försök till en psykologisk förklaring af
nämnda företeelser, som han uppfattar såsom yttringar af ett
sjukligt och ytterst retbart nervsystem. Personerna i fråga,
mestadels kvinnor, befunno sig uti ett tillstånd liknande den
clairvoyance, som man på hans tid brukade framkalla medelst den s. k.
animala magnetismen. Då hos dylika människor en religiös
åskådning brukar vara förhärskande, är det förklarligt, att dylika
tillstånd skulle hos dem framkallas, då de berördes af den
genom pietismen väckta nya hänförelsen.1
Denna hos Hossbach antydda synpunkt blef alldeles
obeaktad af den rabiata rationalistiska kritiken och har äfven i den
senare litteraturen om pietismen förbisetts. Följaktligen är ännu
ett af de intressantaste och viktigaste kapitlen i pietismens
historia oskrifvet. Det är ett lönlöst och från metodisk synpunkt
alldeles ohållbart företag att söka komma till rätta med de stora
religiösa rörelserna och deras religiositet med enbart dogmatiska
eller konfessionella synpunkter. Här förhjälper blott en
psykologisk och religionspsykologisk betraktelse och undersökning till
en riktig historisk värdesättning.
Den egentliga pietismen har för Hossbach ett starkt
begränsadt omfång. En Arnold, Petersen, Dippel o. a. af liknande
åskådning höra lika litet som de nyssnämnda företeelserna dit.
Pietismens verkliga representanter äro Spener och hans stränga
anhängare, framför allt hallenserna. Hossbach yttrar härom:
»Was derselbige seinem Wesen nach war, kann zunächst
nur historisch aus seinem Gegensatze gegen die starre
Buchstabenorthodoxie und gegen das ertödtete kirchliche Leben jener
Zeit erkannt werden, und aus der bisherigen geschichtlichen
Darstellung muss sich schon so viel ergeben haben, dass er eine
ganz andere Erscheinung war, als jenes ängstliche, trübe,
gesetzliche, am Einzelnen und Unbedeutenden hangende Wesen, als
jenes kramphafte Abmühen mit Reuegefühlen und Bussübungen,
als jener im Gewände äusserlicher Demuth einhergehende
geistliche Hochmuth, als jenes erzwungene, geistlose, phantastische
Spiel mit einer angelernten, nicht aus der Fülle eines christlich
bewegten Gemiithes hervorquellenden Frömmigkeit, in welches
1 Hossbach, a. a. II, s. 16 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
