- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Femtonde årgången, 1914 /
125

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emanuel Ltnderholm. Teologi och pietism

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

teologi och pietism

i 2 [

recension, som visserligen icke saknade sitt värde och i hvarje
fall gaf klart besked.

Fritzsches skrift, heter det, styrkte blott det kända faktum,
att man kan vara »en mästare i grammatik och språkkunskap
men ändå en idiot i systematisk teologi». Ortodoxien hade väl
alltid bekämpat de mystiska sekterna och jämväl äfven
pietismen och herrnhutismen och ännu kvarstode mellan dessa bada
och de nya rättrogne åtskilliga differenser, men dessa försvunno
inför den nya hufvudmotsatsen, som förkastade äfven kyrkans
under sagda strider å ömse sidor bevarade gemensamma
grundartiklar. Den otrogna neologien sökte förgäfves gömma sig
bakom den gamla ortodoxa polemiken och som denna gå löst
mot katolicismen, ty den angriper icke de punkter som den
gamla polemiken. Trots ali affekterad kyrklighet anfölles i och
med angreppen mot pietism och mystik själfva den kyrkliga
ortodoxiens och konfessionens kärna. Fritzsches definition af
pietismen träffade icke dennas egendomligheter, utan blefve ett
angrepp på själfva den kyrkliga rättrogenheten:

»Jene uralten Hauptlehren der Schrift von der Sünde und
von der Gnade, jene reformatorischen Grundlehren der
symbolischen Bücher, jene Fundamentaldogmen der Augsburgischen
Confession mit dem neueren Namen des Pietismus zu bezeichnen,
ist daher, wenn nicht eine moralische, doch eine historische
Falschheit, wodurch die alten recht gläubigen und daher auch
allein rechtmässigen Protestanten oder Augsburgischen
Confessions-verwandten in den Schatten einer neueren, von der Orthodoxie
selbst angefochtenen Parthei gestellt werden sollen.»1

Det vore grundfalskt att påstå, det reformatorerna och de
ortodoxa lutherska teologerna icke med samma styrka och
konsekvens som pietisterna häfdat lärorna om synd och nåd. Och
om Fritzsche för att sätta Luther och Spener, Melanchton och
Francke i en grell motsats till hvarandra tillfogar, att den
lutherska kyrkans första generation varit »ein gottinniges, thatenreiches
und dabei lebensfrohes Geschlecht, nicht aber eine Gesellschaft
zerknirschter, mattherziger und trübsinniger Sünder» så bevisade
detta oerfarenhet. Det förhåller sig nämligen icke så, att djup
förkrosselse öfver synden och den egna vanmakten samt den
rättfärdiggörande trons stora kraftgifvande glädje och Kristi
kärlek utesluta hvarandra. Tvärtom, hemligheten till hjältekraften

1 Ev. KZ. 1833, sp. 523.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:05:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1914/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free