Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emanuel Ltnderholm. Teologi och pietism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
142 e. linderholm
ner beginnt jener grosse Eroberungskrieg der reformirten Kirche
gegen die lutherische, der seitdem verschiedene Namen, erst
Frömmigkeit, dann Toleranz, dann Union, dann Conföderation,
auf sein Panier geschrieben, aber bis auf den heutigen Tag
fortgedauert hat».1
Äfven inom pietismen finner Kliefoth olika stadier. Spener
själf gick försiktigt och skonsamt till väga. Han låter öfverallt
det lutherska bestå, men ställer också öfverallt, ifrån det största
till det minsta, det främmande bredvid det lutherska, t. ex.
bredvid dopet konfirmationen, bredvid nya födelsen väckelsen,
bredvid ecclesia ecclesiolae, bredvid de gamla medlen de nya,
bredvid perikoperna de nya texterna. Hans efterföljare gå längre.
De äro icke heller i läran lutherska, utan principiellt och öppet
inortodoxa och nöja sig icke heller med att ställa det främmande
bredvid det lutherskt-kyrkliga, utan vilja helt enkelt afskaffa det
orn möjligt. De fråntaga den lutherska kyrkan dess
psalmböcker, ändra dess gudstjänster, bearbeta dess katekeser, rubba på
dess författningsformer och skjuta helt enkelt undan ecclesia
genom ecclesiolae, gudstjänsterna genom konventiklarna, dopet
genom konfirmationen, predikoämbetet genom det allmänna
prästadömet o. s. v. Här är det den lutherska kyrkoorganismen
börjar upplösas. Och detta upplösningsverk har den spenerska
pietismen på ett glänsande sätt lyckats genomföra. Väl sökte
ortodoxien hejda detta, men dess salt hade förlorat sin kraft
genom territorialismen. Dess lära var icke mer korrekt och
dess kyrkliga handlande polismässigt, kärft och utvärtes. Så
blef pietismen den, som afgick med segern, men icke till fromma
för kyrkan och icke ens för sig själf, utan för den från början
allt annat än försmådda bundsförvanten — rationalismen. Denna
åter hade fattat pietismen vid dess subjektivism och uppslukat
denna såväl som ortodoxien samt infört okyrklighet och
okristlighet genom den öppning, som pietismen i fromhetens namn
gjort i de kyrkliga institutionernas murar.2
Ett par år senare framlägger Kliefoth samma tankar i sitt
arbete Die Beichte und Absolution3, där han låter Spener bero
af Theophil. Grossgebauer, hvilket dock icke är riktigt.
Kliefoth yttrar här om Spener, att denne hade icke blott en mycket
1 Kirchliche Zeitschrift 1854, s. 22.
2 Loc. cit. s. 22—24.
3 Liturgische Abhandlungen, II. Schwerin 1856.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
