Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emanuel Ltnderholm. Teologi och pietism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
e. linder holm
sin öfverblick af pietismen1 med en jämförelse af dess tid med
en medeltida period.
Liksom i medeltiden skolastik och mystik följas åt, så
uppträda de bredvid hvarandra äfven i protestantismens medeltid,
d. v. s. 1600-talet, då vi bredvid den lutherska skolastiken finna
mystici som Böhme och Arndt. Och liksom en mystik med
reformatoriska drag på alla punkter och i de mest olika
gestalter trädde fram på 1300-talet såsom en reaktion mot skolastik,
förfallet kyrkoregemente och en fransk världslighetens ande, så
framträder i protestantismens medeltid mot slutet af 1600-talet,
efter det 30-åriga krigets förödelser, den reformatoriska andans
utslocknande, de kyrkliga formernas förytligande, lärans
förbe-nande och den nya världsliga andans och sedeslöshetens
utbredande från Frankrike, en reagerande mystisk-pietistisk anda.
Och detta inträffar icke blott inom de lutherska och reformerta
kyrkorna, utan äfven inom den katolska kyrkan, för hvilkens
vidkommande Kahnis erinrar om jansenismen, Mad. Guion och
Fénélon i Frankrike, Molinos i Italien och Angelus Silesius i
Tyskland.
I denna tid framträder Spener. Så ohistoriskt det vore att
skrifva alla pietismens utlöpare på Speners och hans lärjungars
räkning, lika ohistoriskt vore det att bedöma pietismen utan
hänsyn till dess sammanhang med mystiken. Om också endast
antydningsvis har Kahnis här vidgat uppfattningen af pietismen
därhän, att den framstår icke som en isolerad inomluthersk
företeelse, utan som ett moment i en större samtida
interkonfessionell rörelse, ytterst af samma syfte, men olika gestaltad på olika
kyrkoområden. Denna betydelsefulla tanke är emellertid icke
utförd, endast antydd.
Hvad angår den lutherska pietismen, finner Kahnis det
obestridligt, att den föranledts af lärans förytligande och lifvets
förvärldsligande samt att den verkat välsignelserikt till lifvets
förinnerligande och kyrkans förnyande. Detta kan man erkänna
och dock, såsom Speners ortodoxa motståndare, anse pietismen
som ett affall från fädernas tro. För den, som står på
bekännelsens grund, beror detta affalls verklighet på frågan om
pietismen har lämnat denna grund. Enligt Kahnis’ mening
bekräftar historien detta.
1 A. a. s. 70 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
