Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om Linköpings stift under förra hälften af 1600-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
g. westling
tidsskede något rikare tillfälle till befordran än förut. Om behofvet
af kaplaner i större gäll hade redan hertig Carls bref från Örebro
den 2 april 1595 talat. Biskop Botvidi mottog från regeringen
skrifvelse om tillsättande af dylika ämbetsbiträden och om rätt
att tilldela dessa klockareräntan med iakttagande blott, att, när
så skedde, kaplanerna förpliktades att svara för klockarnes
åligganden. Jämlikt detta reskript verkade han och hans
efterträdare, t. ex. vid visitationsförrättningar i församlingarna, för
upprättandet af komminister- eller kaplansbefattningar.
Innehaf-varne af dessa tjänster hade då knappast fast anställning. Då
en pastor af en eller annan anledning anmälde, att han ej längre
hade behof af komministern, indrogs sysslan tillsvidare, och
innehafvaren förflyttades till annan församling. Botvidi verkade
dock för att vid ridkyrkorna boställen anskaffades åt kaplanerna,
och utvecklingen gick tydligt i riktning att göra
komministra-turerna till fasta tjänster. Men nog ansåg konsistorium sig äga
befogenhet att vid behof förskicka kaplanerna till annan församling.
Så t. ex. flyttade det 1640 en kaplan i Ringarum till Skärkind,
emedan där behöfdes någon, som kunde traktera kyrkans orgel,
och denne hade namn om sig att kunna spela. En annan person
utsågs till kaplan i Ringarum, dit vederbörande kontraktsprost
anbefalldes begifva sig för att introducera denne i församlingen.1
Biskopens makt i fråga om besättandet af dessa tjänster var
stor, hvilket dock icke hindrade, att biskopen — såsom sagdt är —
t. ex. vid visitationstillfällen underhandlade med folket om
anställande af en kaplan och om bidrag till hans aflönande, och att
han då äfven samtalade med socknemännen om lämplig person
för sysslan.
Att biskoparne insatte vice pastorer i gällen, berodde ej alltid
af den ordinaries oförmåga att bestrida sitt kall som själasörjare,
utan kunde ock motiveras af dennes vanvård af bostället.
Åtminstone kunde detta högst väsentligt bidraga därtill. Biskopen
ålåg ju att tillse, att kyrkans egendom ej på något sätt förfors.
Han bar själf ansvar i fråga därom. Att arrendera ut
prästgårdsjorden åt en lekman var högst ovanligt. Det stred mot sed och
ståndsprinciper att göra så. Kyrkoherden i Askeryd och Bredestad
på 1640-talet gjorde sig skyldig bland annat till vanskötsel af sin
prästgård, som han »år från år låtit bruka med svedjande, låtit
åker och äng ligga obrukade, hvaraf han sig så afkommen är, att
1 Kons. prot. 7 juni 1640.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
