Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om Linköpings stift under förra hälften af 1600-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 I 8
g. westling
församlingen och« dessutom magister Cirrhäus förbigått
konsistorium och ej det ringaste »konsulterat» med det. Han finge därför
nu själf presentera för församlingen sitt kungliga
konfirmations-bref och »se till, huru han sig hos församlingen kan inställa».1
Att någon präst afsade sig sin tjänst hörde då som nu till
sällsyntheterna, men exempel därå saknas icke. Torftigt, ja njuggt
tillmätt var det lefvebröd; som bjöds kaplanen, och det kunde
vara så knappt, att det föranledde honom att afsäga sig sin
befattning. Det steget togs 1646 af »diaconus» i Vårdsberg.
Konsistorium sökte fåfängt förmå församlingen att tilldela honom
klockareskäppan till förbättring af hans aflöning.
Att kapitlet måste skilja en och annan pliktförgäten prästman
från sin tjänst, väcker ej mycken undran vid tanke på tidens
allmänna råhet och det allmänna missbruket af starka drycker.
Stiftsstyrelsen synes med mycken skonsamhet förfarit mot klandervärda
prästmän. Strängaste straff tillhörde blott sällsynta fall. Däremot
»priverades» de svårt felaktiga för någon tid den plats de
innehade, eller transporterades till en annan. En kyrkoherde i Gryt
blef 1650 åtalad i domkapitlet för en del svåra förbrytelser, som
tycktes väl motivera en afsättning från ämbetet. Kapitlet fann
dock en förmildrande omständighet uti hans olyckliga »svaghet
uti drickesmål, såsom mänskligt fel vara kan». Då hans
församlingsbor dock icke voro lika öfverseende utan yrkade enständigt
på att blifva honom kvitt, inskränkte domkapitlet sin åtgärd till
att förflytta honom till annat pastorat, dock med tillsägelse till
församlingen att hafva fördrag med honom till nästa Philippi och
Jacobi dag eller den allmänna flyttningstiden för ordinarie
prästmän, hvarjämte församlingsborna anmanades att »intet
öfver-pläga honom med öl eller brännvin».2 En mycket illa beryktad
kyrkoherde i Hof och Appuna, som var en skamfläck för ståndet
och väl mogen att afskiljas därifrån, så mycket mer som han på en
sockenstämma 1640 fört »sällsamt tal» mot ståthållaren eller
landshöfdingen och »gifvit stor orsak till myteri och rebellion mot
öfverheten», drabbades väl omsider af afsättning från tjänsten
men återfick inom kort prästerlig befattning, blef t. o. m. hugnad
med pastorat, Borg och Löt, som är beläget i en annan ort af stiftet
än den, där han alldeles förverkat förtroendet.3 Ännu en annan
1 Kons. prot. 11 juni 1645.
- Kons. prot. 14 januari 1650.
3 Kons. prot. 16 juni 1640; jfr Hålil, Linköpings stifts herdaminne, II,
sid. 77.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
