Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om Linköpings stift under förra hälften af 1600-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 I 8
g. westling
detta önskad verkan, borde han anmälas för »toto clero in publico
conventu» för att så »med hela cleri consensu» utesluta honom ur
broderskapet. De höllo ock före, att »nobilium concionatores, som
ofta efter hofsätt låta skära sina kläder och intet ringare wela sig
hålla än de, som äro in publicis officiis och hafwa gradum honoris,
icke måtte högre stiga än pastores eller sacellani med sina
klädedräkter ». »Titulatis personis » bör och kan man icke någon modum
föreskrifua». »Svarta kappor eller kjortlar, item underkjortlar»
–»neder om knän samt svarta tröjor, byxor och strumpor»
ansågo de bäst anstå ståndet, men de förmenade, att om någon
prästman täcktes bruka sådana »koftor, som ministerium in
Germania brukar», borde detta kunna efteiiåtas, eftersom det vore
en gammal prästerlig och hederlig ornat, och som kunde med mindre
omkostnad anskaffas. Sammetsuppslag frammantill på kapporna
betraktade de som en »luxus », hvilken icke borde »efteiiåtas
pasto-ribus utan episcopis et doctoribus ». »Sidengrofgrönt eller
kamelehår eller annat hederligt tyg, som icke är bräckerligt, tjänar
magistris et pastoribus bäst; turkiskt grofgrönt till uppslag för
sacellanis är nog ». Likaledes ansågo de, det vore lämpligt, att man
för ståndets värdighets skull skulle uttala ett ogillande af »defectum »
och alldeles förkasta, »det en part in ministerio, som hafva god
lägenhet efter sitt stånd sig med kläder hålla och vele dock intet
göra’t utan i kläder hålla sig så sordidi, att man icke kan känna dem
ifrån gemene ämbetsmän eller bönder, hvarigenom de både sig
själfva såsom ock ståndet uti förakt draga». Hvad som var
pro-ponerat i fråga om hustrurnas och döttrarnas klädsel, funno
berörda präster väl motiveradt men höllo dock före, att, när
kyrkoherdars hustrur och döttrar begagnade svartfärgadt tyg, de likväl
icke, för så vidt lägenheten medgåfve, borde betjäna sig af ringare
dräkt än den borgarehustrur och deras döttrar använde, på det att
de, »som af hederliga föräldrar äre födde, icke må föras i förakt af
oss », och så personer af annat stånd föranledas förneka redeliga män
af prästernas eget stånd sina döttrar till hustrur, när de märka, att
en i kläder dem alltför slätt hålla vill. Om våra döttrar
understundom toge kläder uti färger, så länge de vore utom äktenskapet, kan
icke vara så förargeligt; eljest kan lätteligen ske, att de hos andra
stånd hade en ringa respekt och med ringa män blefve försedde,
om vi alltför slätt i kläder dem hölle, ty världen sir nu inte så mycket
på dygden som på det, som i utvärtes måtto för ögonen är. Och är
här icke vår mening, om någon borgarehustru eller dotter i kläde-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
