Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om Linköpings stift under förra hälften af 1600-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om linköpings stift under förra hälften af 1 öoo-talet 2 2g
Folkets kristliga undervisning blef således en hufvudangelägenhet
för prästerskapets verksamhet, men då inga andra lärostolar för
folkundervisningen än predikstolarna funnos att tillgå, kom den
att koncentreras till gudstjänsttillfällena. Pröfningen af
undervisningens resultat ägde rum vid prediko- och katekesförhör, som
vid olika tillfällen anställdes.
De enda predikningar och kyrkliga tal från ifrågavarande tid,
hvilka blifvit bevarade åt eftervärlden, hafva en accidentell
karaktär och höllos vid begrafningar, barndop och vigslar.
Sockenprästernas helgdagspredikningar buro utan tvifvel samma typ som dessa:
voro renläriga, undervisande och rikligt bemängda med bibelcitat.
Kyrkoordningen tillstadde enfaldiga präster att begagna postillor,
»dock så at the icke ther aff taga sigh tilfelle til oflijt och lätie,
såsom man haffuer wäl förnummet, at een stor part göra plägha
the ther så alztinges lijta på postillor, at the aldrigh någhon tijdh
läsa wilia Serifftena» etc. I allmänhet synas predikningarna
blifvit föredragna ur skrifvet concept. Åhörarne nöjde sig dock icke
allestädes med en torr uppläsning däraf. Vid en Visitation 1640
i Hallingeberg anförde socknemännen klagomål mot sin pastor,
emedan hans »predikan sker allenast efter som för honom skrifna
stå».1 Antydningar träffas ock, att präster funnos, som talade
utan concept, och att en församling stötte sig på predikantens
slarfviga sätt att förbereda sin predikan. Så t. ex. framställdes
1638 mot en kyrkoherde i Linderås församling bland andra
anklagelser äfven den, att han »läser först öfver om söndagsmorgnarna
på kyrkvägen».2 Jämlikt kyrkoordningens föreskrift behandlade
prästen i sin predikan icke allenast de fastställda perikoperna utan
jämväl katekesen. Å landsbygden skedde detta i den afdelning,
som gick före bönen »Fader vår». Hvart fjärde år skulle enligt
föreskrift af biskop Botvidi hustaflan behandlas i stället för katekesen.
Både tros- och sedeläran skulle bibringas menigheten. Å veckans
bönedag eller — i städerna — bönedagar borde katekes likaväl
som bibelstycken behandlas. Enligt beslut å 1610 års stiftssynod
i Linköping skulle prostarna biträda biskoparna att kontrollera
undervisningen. Nitiska pastorer beredde sig tillfällen äfven å
andra tider än de reglementerade att bibringa sina åhörare
troslärans hufvudsanningar. Så inberättade 1642 prosten i S. Vedbo
kontrakt, att en åldrig pastor i en dithörande församling plägade
1 Visit. prot. 11 nov. 1640.
- Kons. prot. 29 juni 1638.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
