Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om Linköpings stift under förra hälften af 1600-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 I 8
g. westling
göra det för ännu en, som dock torde vara i lika stort behof af
hospitalshjälp som den förra. Biskopen sade sig veta, att bland det
arma folket rådde »en stor suckan», hvarför man kunde befara,
om ej lindring gåfves i inskrifningsafgiften, antingen att de elända
blefve öfvergifna och måste förgås eller ock mer tiggeri förorsakades.1
Biskop Botvidi sökte bringa ordning och säkerhet i hospitalens
äganderättsförhållanden och lät i det syftet anställa en grundlig
undersökning af dessa och, åtminstone i fråga om det i Linköping,
uppgöra noggrann förteckning öfver alla deras tillhörigheter.
Under hans efterträdares Jonas Petri tid beslöts i konsistorium, att
de personer, som kunde antagas äga någon kännedom, om hvilka
af sistnämnda hospitals ägor som i mannaminne blifvit
undandragna därifrån, måtte åläggas att inför stadens borgmästare gå ed
på, hvad de visste att förmäla därom.2 Hospitalen voro nämligen
ganska ofta utsatta för orättmätiga försök att komma åt deras
jordar. Till och med den rike Louis de Geer åtalades 1642 i
domkapitlet för försök att »klandra ifrån» Norrköpings hospital en
kvarn, som sedan »urminnes» tider tillhört detta hospital, men
hvilken han tyckte ligga till hinder för sina anläggningar på
»holmen ». Domkapitlet fann sig nödsakat att anmäla saken hos Kungl.
Majestät och anhålla, att han täcktes »tillse, att de fattiges
egendom ej måtte förolämpad och förryckt blifva».3
Hospitalens medel användes ej uteslutande till förmån för
dem, som inom deras murar funno sitt uppehälle. Ur deras
tillgångar beviljade kapitlet anslag åt en och annan i sockanarna
kvar-boende nödställd person samt understundom till pensionering åt
uttjänta och afsigkomna prästmän, som lämnat prästerlig
verksamhet och betarfvade understöd.
De allmänna grunderna för hospitalens skötsel och för
ordningen inom dem angåfvos i den »Skrå» eller det reglemente, som
var utfärdat för dem. Hvart och ett hade sin skaffare och sin
predikant; den förra för att sörja för de materiella, den senare för de
andliga behofvens tillfredsställande inom anstalten. Vid flera
tillfällen visade det sig svårt att finna lämpliga personer för
särskildt den förstnämnda sysslan, och konsistorium hade upprepade
gånger besvär med att mäkla fred mellan dessa och de ofta
svårhandterliga hjonen. En ej ovanlig anledning till deras klagomål
1 Linköpings bibi. arkiv Tom. 48, Qyarto.
2 Kons. prot. 5 aug. 1644.
3 Kons. prot. 2 juni 1642.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
