Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om Linköpings stift under förra hälften af 1600-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 6 2
g. westling
från sitt skurna finger droppa dels på belätets hufvud och dels vid
hvartdera örat under åkallan af den heliga treenigheten. Som
mannen försmädat Gud och vändt sig till satan om hjälp, insattes
han i häkte, till dess saken hunne andragas för landshöfdingen.1
Den superstitiösa andan i tiden röjde sig bland annat äfven i
föreställningen om att man kunde hafva sinnliga förbindelser med
satan. En pastor i Tryserum anmälde 1638 i konsistorium en
gammal piga, som beskylldes för att i 46 år bolat med djäfvulen, och
kapitlet tycktes ej betvifla möjligheten däraf. Det anbefallde hennes
åklagare att närmare undersöka fallet, att det måtte blifva klart,
antingen hon blifvit förförd af en »verus homo » eller en »incarnatus
diabolus».2
Liknande köttsliga förbindelser menade man människor kunna
ingå med de öfvernaturliga varelser, som gingo under namn af rå, af
hvilket slag skulle finnas flera species, såsom gärdsrå, tomtrå, sjörå,
bergsrå, skogsrå, och hvilka i allmänhet tänktes som feminina
väsenden. Ett prof på hvilka fantastiska dikter lögnaktigheten och en
öfverspänd inbillningskraft kunde hopspinna, och hvilka troddes till
och med af domkapitlet, erbjuda några konsistorieprotokoll från
1635 angående »den handel, som skedd är mellan skytten Per
Håkansson i Smedstorp, Nykils socken och Sassan, skogsrån». Då
den vidlyftiga rannsakningen inför domkapitlet synbarligen ådrog
sig mycken uppmärksamhet, synes vara skäl att någorlunda
fullständigt redogöra för målets behandling inför denna myndighet,
isynnerhet som den gifver ett lifligt intryck af den lättrogenhet,
hvarmed äfven konsistorium tog för kontant dikter ur sagans’ värld. —
Då Per Håkansson den 5 juni nyss sagda år stod till rätta inför
kapitlet, visade han sig »beängstad, att han således utaf djäfvulen
hafver varit bedragen», och han uttalade nu en längtan att blifva
honom kvitt. Som första villkoret därför var, att han ärligt
bekände sin förvillelse, anmodades han att fullständigt uppenbara
satans bedrägeri. Han berättade då, att han, som öfvat skytte både
i Småland, Uppland och Östergötland, hade under den tid, som han
tjänade som skytt i Rydaholms socken,lärt känna en gammal hustru
vid namn Sisela. För henne hade han kommit att berätta, att
det händt honom, som dock kunde påstå sig vara en träffsäker
skytt, att villebrådet undgått honom och att han skjutit miste.
Han hade sport henne till, om hvad orsaken kunnat vara till detta
1 Kons. prot. 27 febr. 1639.
2 Kons prot. 14 mars 1638.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
