Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om Linköpings stift under förra hälften af 1600-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om linköpings stift under förra .hälften af 1600-tai.et 24i
tade barn. Hon ville fostra det, så att det »skulle blifva lärdt och
förståndigt och veta mycket, när det åtfrågadt blifver att berätta».
Rået lofvade »leverera» igen barnet, när det vuxit upp. Vid ett
annat tillfälle fordrade hon, att Per skulle skaffa henne »Herrens
Sakramente», det välsignade brödet från nattvardsbordet och
desslikes blod af hans »läkefinger» på vänstra handen. Dessa
fordringar hade han likväl aldrig uppfyllt. Barnet ville hans hustru
icke mista, sakramentet kunde han i många människors åsyn ej
taga ur munnen. Han visste ock, att han hade ådragit sig dyrt
straff, om han gjort detta. Ej heller blod af hans finger hade hon
bekommit. För allt detta hade hon blifvit honom mäkta »gramse
och ifrig», så att han på ett och ett halft år ej haft samma jaktlycka
som förut. Han hade dock ej knotat däröfver, på det ej andra
skyttar måtte för hans skull råka i ogunst och han själf icke misstänkas
för någon »oncl konst».
Då han tillspordes, huruvida han haft någon ytterligare
känning af skogsråets förbittring, yttrade han, att han, innan han
trädde i äktenskap, kände inemot dagningen om nätterna en
viss oro, så att sömnen stördes. Sedan han blifvit gift och han hade
följt sin hustrus råd att flitigt gå till kyrkan och bruka Herrens
nattvard, hoppades han att med Guds hjälp blifva förskonad från hennes
anfäktelser. Likaledes berättade han, att, sedan han pingstdagen
brukat Herrens sakrament, han följande dag begifvit sig ut på jakt
åt skogen. Vädret var kyligt, och han hade därför gjort upp eld
på marken för att värma sig, eftersom nattkylan känts honom
besvärlig. Då hade skogsrået åter uppenbarat sig för honom och
förebrått honom för att han icke förskaffat henne det välsignade
nattvardsbrödet. Rået skuffade honom då t. o. m. i elden, så att ett
stort hål förbrändes i hans blå jacka. Han försäkrade, att änskönt
skogsrået var mindre och spensligare till växten än han själf, besatt
det dock vida större krafter än han själf. Det tycktes sedan som
om rået ångrat sin bisterhet, ty sista gången, som han
sammanträffade med det, hade det rådt honom att ej lämna sin tjänst, ty
djur och fåglar skulle ej komma att tryta vid hans jakter. Per hade
emellertid ställt sig kärf och afvisande mot henne, och sedermera
hade han och skogsfrun ej ens hälsat på hvarandra.
Då Per följande dag ånyo inställdes för konsistorium, ålades
han, »på det hans själ därmed må hulpen blifva», att bekänna,
»hvad löfte han Satan gjort hade». Per försäkrade, att han redan
sagt allt, hvad därom var att säga, men »gudfruktig hustru Kristina,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
