Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om Linköpings stift under förra hälften af 1600-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om linköpings stift under förra .hälften af 1600-tai.et 24i
sådana vidskepelser», skulle första gången straffas »med torn och
häktelse vid vatten och bröd en månad och sedan gå med
kalkbalja eller annat arbete i halsjärn och spore (?) vid våra slott och
gårdar uti ett halft år. Finnes någon sedan oftare sådant bruka,
miste öron och näsa. Den som ändå icke vill upphöra, miste lifvet.1
Att lagstiftningen alltjämt hade i sikte vikten af att söka bekämpa
vidskepelsen, ses ock af det förslag till ny kyrkoordning, som såg
dagen under konung Gustaf Adolfs tid. Det hotar med
excommu-nicatio major och uppenbar skrift »spåmän, trulkarlar,
swart-konstighe, löfiare och signare». Förslaget upphöjdes visserligen
ej till allmän lag men tillämpades dock flerstädes, åtminstone i
vissa hänseenden. Som i närmaste hand prästerskapet ansågs
bära ansvaret, för att vidskepelsen allt fortfarande florerade i
landet, föranleddes regeringen att vid 1634 års riksdag förebrå
prästerskapet för att ej hafva med nog kraft beifrat den »vidskepelse,
trolldom och signeri», som öfvades i landet, och för att det ej med
nog ifver anmält dessa synder hos landshöfdingarna och
befallningsmännen, till hvilka sträng befallning komme att utgå att kraftigt
stödja prästerskapet i dess kamp mot nämnda onda.3 I hvad mån
Linköpings stifts präster ägde att taga åt sig förebråelsen, kan ej
bedömas. Att både stiftets styrelse, och dess kleresi stred mot
vidskepelsen, lär väl vara ådagalagdt, af hvad som blifvit
meddeladt.
De försyndelser, som hittills varit på tal, ha hufvudsakligen
varit riktade mot lagens förra tafla; men dessa stodo naturligtvis
tillsammans med kränkningar af dess senare bud. Otron och
vantron af satte frukter i sammanlefnaden. Kyrkan häfdade
jöräldra-myndigheten liksom ock öfverhetens, prästerskapets och
husböndernas maktställning. Med stränga straff sökte hon
tillrätta-föra dem, som förgingo sig mot de öfverordnades auktoritet. En
man, som burit hand på sin svära, dömdes af konsistorium att
under predikan i hemsocknens kyrka stående midt på golfvet
afhöra den och att vid dess slut knäfalla, medan pastorn från
predikstolen kungjorde för hela församlingen hans förbrytelse och i hans
namn bad den om ursäkt.3 En annan man jämte dennes hustru,
hvilka begagnat »kläkeord» mot mannens far, tuktades grundligt
och hotades med ett vite af två oxar för den händelse, de komme
1 Norlin, Th., Sv. kvrk. hist. efter reform., II, sid. 25 f.
- Anjou, L. A., Sv. kyrk. hist. efter 1593, sid. 341.
3 Kons. prot. 27 juni 1634.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
