Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om Linköpings stift under förra hälften af 1600-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om linköpings stift under förra .hälften af 1600-tai.et 24i
hennes far ål.ades därjämte att gälda f. d. fästmannens och hans
följes kostnader för resa till stiftsstaden i och för inställelse i
kapitlet. Desslikes förpliktades de att bedja hemförsamlingen om
ursäkt för sitt förargelseväckande beteende. Förlikning ingicks
därpå och befästades med handslag. Fadern visade sig så belåten
med utgången, att han t. o. m. utfäste sig att åt en blifvande
fästmö till den af dottern försmådde mannen skänka ett »tröjekläde».1
När tvångsmedel ej hjälpte att väcka till lif en domnad pliktkänsla,
hände det, att domkapitlet förelade de motsträfviga en betänketid
af ända till tre år, under hvilket skede de ansågos förhindrade att
ingå annan äktenskapsförbindelse och till och med kunde vara
fråndömda kyrkans förmåner.2 Då en man trolöst rymt sin kos
för att slippa uppfylla ett gifvet äktenskapslöfte och den gäckade
kvinnan i domkapitlet begärde frisägelse från alla förpliktelser
till den bedräglige mannen för att kunna stå fri och ledig vid
eventuellt nytt giftermålsanbud, sökte kapitlet i det längsta häfda
förbindelsens bestånd. Det kunde förfara såsom vid ett dylikt fall
1643, då det utsände ett patent att uppslås på kyrkdörrarna i
Hägerstads och Kuddby församlingar, uti hvilket den afvikne
mannen förständigades att inom viss tid återvända vid äfventyr
att i annat fall ådraga sig straff, och att han förlorade alla anspråk
på den öfvergifna, som då komme att förklaras ledig till annat gifte.3
Bestyrktes det, att kvinnan blifvit tvingad att gifva sitt
ja-ord, eller att vid själfva trolofningen ej gått rätt till, ansågs denna
såsom »ofullkomlig» och kunde lättare upplösas. Såsom
ofullkomlig betraktade konsistorium t. ex. ett fall 1635 från Västervik.
Med vittnen styrktes nämligen, att vid trolofningsakten kvinnan
till en början »släppt ned sin hand.» och först, sedan mannen
envisats, tagit emot dennes hand under orden: »Ja, det må så vara».
Väl var det sant, att hon sedermera tagit emot gåfvor af honom,
men — att märka — hon hade aldrig förärat honom någonting.
På grund af dessa upplysningar ansåg sig konsistorium hafva skäl
för att upplösa förbindelsen; dock ålades hon att återställa de
skänker, som hon bekommit. Äfven för mannen medförde skilsmässan
offer. Han förbands att leverera tio kannor mjöd och vin;
måhända såsom en ersättning till den påräknade svärfadern för
traktering under trolofningstiden.4
1 Kons. prot. 16 sept. 1640.
2 Kons. prot. 3 juli 1641, m. fl. st.
3 Kons. prot. 30 juni 1641.
14 Kons. prot. 16 sept. 1635.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
