Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - H. D. Hallbäck. J. O. Hoof och Hoofianismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294
H. D. HALLBÄCK
en gång finge höra den rösten!» Hoof talade fritt. Han ansåg
det vara en lärares plikt1 att efter sitt uppträdande på
predikstolen och sedan bönen var gjord med spanande blickar förnimma
för hvilka och hvad slags åhörare han hade att tala och därefter
så ställa sina predikningar och så utdela sanningens ord samt kläda
det i passande dräkt, att hvar och en efter olika sinnestillstånd
och behof, efter olika ålder, fattning och förmåga må kunna
till-lämpa det på sin närvarande själabelägenhet, känna igen sig och
veta, hvars andas barn han är. Han öfverlämnade sig i alla sina
predikningar helt och hållet under den helige Andes ledande
ingifvelse^ så att han både därutinnan och under andra
religionstal alltid kunde umbära skrifvet koncept. Till och med under sin
gång mellan altaret och predikstolen utbytte han ofta både de
ingångsord och det predikoämne, han vid en föregående
begrundning bestämt. Predikningarna öfverflöda af bibelcitat som vittna
om en stor bibelkännedom, ioo citat äro ingen ovanlig företeelse
i en enda predikan. Det största antalet som förekommer i någon
är 310.3 Såsom ett exempel på Hoofs drastiska predikostil må
anföras följande utdrag3: »När någon skall dö där eller där, så ropar
Gud i himmelen: ’Min Son, se efter om namnet står i Lifsens bok;
står det där, så sänd en seraf med en bägare af vårt obemängda
vin att styrka honom med och en ängel med en guldharpa att spela
för den i dess mörka stunder’–men när en opånyttfödd
människa dör, så ropar Jesus: ’Åh, åh, min Far! det namnet finnes
icke i boken!’ Vid detta rop fara tusende sinom tusende djäflar
ut ur helvetet med hvart sitt plågeinstrument. Där skall blifva
både fångförare och betäckning. Hör på du svärj are, nu skall
du blifva bönhörd — nu, nu, skola millioner djäflar snart anamma
dig som du så många gånger bedit. Hör du, som lärt att blåsa i
den pipan, hvarmed afgrundsfursten kallar ihop sina tjänare i
helvetet — där skola djäflarna hvissla i öronen på dig, så att du
skall tycka att hufvudet vill remna»–»Djäflarna hålla liksom
en disput och träta i dödsstunden vid den ogudaktiges säng,
hvilken först skall få hugga tag i själen och föra henne först i mörker
och förskräckelsen inför Guds domstol och sedan till helvetet–
Faselig färd, mina käre!
1 Företalet till Hoof’s Högmässopred. VII.
2 Högraessopred. 828 ff.
3 Christelig predikan på midsommardagen (ej upptagen i samlingarne).
Venersborg, Quist 1829.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
