Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - H. D. Hallbäck. J. O. Hoof och Hoofianismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 314 h. d. hallbäck
kalla sårboken. Såsom herrnhutarne älskade han ock att gifva
sin omgifning bibliska namn. Så hette t. ex. den eklund, där Hoof
hade sin bönekulle, Mamre1, och bäcken, som flyter förbi Floghult,
Kidron. I Holtsljunga, där Hoof bodde, finnas än i dag gårdar
med namnen Emaus och Betesda, likasom Hoofs anhängare, så
som herrnhutarne kallade sig »vänner». I Björcks veckoblad
omtalas ock af ett ögonvittne ett exempel på Hoofs försvar för
Zinzen-dorff.3
Detta oaktadt är Hoof emellertid allt fortfarande fullödig
pietist af den lagiska riktningen och han- ändrade aldrig denna
karaktär. Innan kort afbrytes allt fortfarande de herrnhutiska
talesätten af en dundrande domspredikan i den gamla stilen.
Äfven om han någon gång säger evangelium vara det bästa medlet
för väckande af syndakännedom, brukar han dock fortfarande
själf mest lagen. Något känslorus tåles alis icke, själfpröfningen
inskärpes ideligen o. s. v.
Intressant är emellertid att gifva akt på denna Hoofs
blandning af lagiskt pietistiska och herrnhutiska talesätt. Den visar
hvilken synkretism, som numera på åtskilliga håll rådde inom de
smärre andeliga kretsarne mellan dessa hvarandra fordom så
motsatta riktningarna. Man kunde numera beskyllas för att ■ vara
både lagisk pietist och herrnhutare och icke som förr blott endera.
Betecknande för detta är en vers om Hoof, författad af en af hans
anhängare:
»För pietisteri
Och idel svärmeri
Hans lära börja kallas
Helst af de lärde alla
Herrnhutisk, sinlig, blödig
Med gärningar onödig»3
Att Hoof emellertid, åtminstone under en tidigare period,
var fullt medveten om divergensen mellan honom och herrnhutarne
framgår af flera ställen. Så säger han t. ex. i en predikan 1816
om de herrnhutiska ströskrifterna: »Jag går till de mindre tecknen,
som jag icke kan kalla rysliga, ty de härleda sig icke från omnämnde
1 Skarstedt, a. a., s. 785. S. J. Meuller: Likpredikan öfver Hoof.
2 Björck, a. a., s. 329.
3 Sju andeliga sånger, Borås 1842 (tryckt hos E. G. Rydin), s. 36.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
