Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - H. D. Hallbäck. J. O. Hoof och Hoofianismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
j. o. hoof och hoo fi an ismen
327
IV.
Oppositionen.
Att en så betydande och i den allmänna sammanlefnaden
ingripande rörelse som den hoofianska ej skulle blifva utan
motsägelse är gifvet. Det dröjde ej länge förr än sådan begynte för
att sedan icke upphöra.
Den första oppositionen är ortsoppositionen, den krassaste
af alla. Den leddes af sådana som ledo ekonomiska förluster
genom Hoofs predikningar, en krögare och ett par resehandlare
från Ulricehamn med affärer på orten. Anledningen var de
minskade inkomsterna genom superiets upphörande och
galanteri-varornas minskade åtgång. Den resulterade i en anmälan hos
domkapitlet med begäran, att Hoof måtte bortmissiveras från orten
för att på detta sätt hela rörelsen måtte afstanna.1 Försöket
misslyckades fullständigt, då intet för Hoof graverande kunde
bevisas. Men gifvet är, att rörelsen äfven utan sådana skäl icke kunde
behaga alla församlingsboar. Somliga voro t. ex. missnöjda med
predikningarnas längd, andra med det stora tilloppet af
främmande åhörare, hvilket vållade trängsel i kyrkorna o. s. v. Denna
församlingsopposition aftog dock mer och mer med åren utan att
dock helt försvinna. Vid för Hoof kritiska tillfällen, t. ex. biskop
af Wingårds Visitation i Svenljunga 1819, höra vi åter något af den,
ehuru den nu är mycket foglig.2 Äfven 1821 vid komministervalet
märka vi något af den vid röstningen.3 Emellertid utgjorde dessa
motståndare ett försvinnande fåtal mot den stora mängden af
pas-toratsboar som med stor välvilja och kärlek omfattade Hoof. I
spetsen för dessa stod kyrkoherden i Svenljunga Peter Niklas
Bergendahl, hvilken förklarade, att Hoof i sitt arbete vore så duglig,
att han kunde förliknas vid en dräng, som var så flitig, att
husbonden blott behöfde stå och se på hur han arbetade. Emellan
dessa två förspordes aldrig någon afund. Många bevis på denna
församlingsboarnas välvilliga sinnesstämning mot Hoof finnas,
såsom t. ex. då 1824 torparne i Svenljunga församling beviljade
honom extra dagsverken i bärgningstiden.4 o. s. v.
1 Göteborgs domkap. protokoll V7 J8i2 och "/? 1812.
2 Visitationsprotokoll 1819.
3 Valakten i Svenljunga pastorsarkiv.
4 Svenljunga sockenstämmoprotokoll 10/e 1824.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
