Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Gustaf Brandt. Carl Olof Rosenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33 6
gustaf brandt
karaktäristiska är blott, att han mätte de flesta människor efter
sitt eget mått.
Efter den kris, som ofvan beskrifvits, inträder ett tillstånd
af ro och frid. Rosenius söker sin tröst i bibeln och Luthers
skrifter samt i det muntliga eller skriftliga utbytet med sina vänner
läsarne i Norrland, hvilkas konventikelandakter han under ferierna
ombeddes leda. Visserligen kommer han då och då i anfäktelser
och själanöd, men efter den utståndna krisen ser han på alla
vedervärdigheter, som möta honom, med andra ögon än förut. De voro
ej uttryck för Guds vrede; redan nu kan han i ett af sina bref ånge
en af de hufvudtankar, med hvilka han senare förmådde gifva
så mången syndasörjancle själ tröst: »Det måste just vara en
egenhet hos Gud, en besynnerlig Guds konst, att han öfvar de sina
genom låtsande, genom att låtsa vrede och hysa kärlek.»1
År 1833 lämnade Rosenius Umeå skola för att fortsätta sin
utbildning i Hernösand.2 Från den tid, han vistas här,
härstamma de första »andliga brefven», som sedermera i så riklig mängd
utgingo från hans hand, för resten typiska för läsarnas benägenhet
att i ord och skrift vittna om sina lifserfarenheter och utdela
andliga råd. De bära redan det allmänna kännetecknet af hans
egenartade, stundom rätt profana stil.
I dessa bref anteciperas på ett ganska märkligt sätt
grundtankarna i hans senare förkunnelse. Så skrifver han 1834 »till
tvenne systrar i nåden» bl. a.: »Tag för dig så mycket af det
trösteliga evangelium, att du måste blifva full af glädje, tröst och
frimodighet, så skall du ock deraf få både lust och kraft till ett
gude-ligt lefverne. Men gå icke och tvinga dig dertill emot din lust:
deraf blir intet godt. Gå icke och se på dig sjelf och vänta på din
förbättring. Nej, då tron är den enda källa, derur alla gerningar
skola och kunna flyta, efter det endast är tron, som gifver kraft, så
måste du först tro, och sedan vandra gudeligt, eljest bär du dig
icke förståndigare åt än en sjuk, som icke vill taga in läkemedlet,
förrän han blifvit bättre. »3
Emellertid, under vistelsen i Hernösand och till följd af de
dystra erfarenheter, som kamratskapet i skolan synes hafva beredt
honom, kom han ånyo i djupare anfäktelser. 1837 skrifver han till
sin bland läsarna synnerligen uppskattade andlige rådgifvare,
1 L., sid. 8.
2 L., sid. 7.
’ Bref höst. 1834. L., sid. 9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
