Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Gustaf Brandt. Carl Olof Rosenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
378
gustaf brandt
föranleda till ensidigheter. Hedberg hade, som nämnts, drifvit
sin hyperevangeliska ståndpunkt till nära nog ren antinomism.
Inför utslagen af denna måste Rosenius ställa sig betänksam. Ett
bref till Hedberg af den 7 sept. 18461 visar, att Rosenius trots sin
benägenhet att draga de bästa konsekvenser af i hufvudsaker
bepröfvade meningsfränders tänkesätt, likväl kände sig uppfordrad
att gentemot underskattandet af lagens och helgelsens betydelse
framhålla, »hvad man ock på vissa tider och i följd af vissa
förhållanden och tillfälliga ögnamåP kan förgäta, nemligen att ali Skrift
af Gud utgifven, är nyttig, ja, nödig till undervisning, till
bestraffning, till bättring, till tuktan i rättfärdighet, att en Guds menniska
skall vara fullbordad, till alla goda gerningar skicklig. . . Hvad
Israel ej behöfver, straxt det kommit genom Röda hafvet, och straxt
det börjat äta manna, det behöfver det, när det en tid vandrat i
öknen och börjar vämjas vid den lösa maten, såsom de sade.»3
Då Hedberg längre fram tillsände Rosenius början af sin bekanta
bok »Verklärans vederläggning», skref Rosenius tillbaka ett bref,
hvari han visserligen tillkännager sin glädje öfver hans utläggning,
ehuru han »såsom kanske åt försiktighetssidan tillräckligt lutande »
hyste betänkligheter öfver vissa uttryck. Han fann sig
föranlåten att göra Hedberg uppmärksam på vådan att bortkasta lagen.
Särskildt varnar han honom för att kategoriskt misskänna vissa
allvarliga lagsträfvanden. Man måste noga skilja mellan
»lagböcker och lagpredikanter, som hafva Johannis bättringsdop sig
anbefaldt, å ena sidan, och evangelii förvändare å den andra».4 Att
Rosenius konfronterats med Hedbergs utveckling på denna punkt
torde få anses som mycket betydelsefullt.
Hedberg fick icke så få anhängare i Sverige, särskildt i
Helsingland, där troligen den starkaste resonansen kom att finnas
hos de spridda herrnhutiska kretsarna. Men äfven annorstädes
vann hans åskådning starkt gehör. Tack vare detta kom Hedberg
1 L., s. 130.
2 Denna tanke förtydligar han i ett märkligt uttalande i ett af sina
andliga bref på följande sätt: »Att alltid vilja vara ljuflig och vederkvicka med
evangelium, är en barnslig svaghet, som mest vidlåder oss under resor, och
sådana bröder, som resa, men kan dock medföra en förvillelse, såsom att
detta skall vara det rättaste. De stationera talarna, hvilka hinna se åhörarnas
behof af förmaning och derföre predika sådan, blifva derigenom stundom
ansedda för mindre evangeliska». Brefven III, sid. 71.
3 Bref till Hedberg 7 sept. 1846. L., sid. 130 f.
’ Bref till Hedberg 13 januari 1848. L., sid. 151 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
