Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Nathan Söderblom. Ärkebiskop Stefans invigning i katedralen i Sens år 1164
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
410
nathan söderblom
paenula, eller också på själfva tunikan, buro öfverhetspersonerna i
Rom till tecken på sin värdighet ett bjärt,bredt ordensband eller
hur man vill kalla det. Namnet, pallium, hade tidigare betecknat
en mantel eller öfverklädnad. Nu hade den sammankrympt till
ett långt skärp, som hängde ner framtill från vänstra axeln, andra
ändan lades öfver ryggen, under högra armen, tvärs öfver bröstet
upp på vänstra axeln och nedför ryggen igen och hölls i vänstra
handen. Ett enklare pallium af hvitt linne bars från femte
århundradets slut af påfvarna och vissa förnämliga biskopar. Det
lades öfver axlarna, med ena ändan hängande ner fram, den andra
bak och kallades senare äfven med ett mer betecknande namn
»skulderkläde», superhumerale. Ej utan sammanhang med
ämbets-skärpet i det kejserliga Rom blef palliet så småningom det särskilda
kännetecknet på vissa biskopars makt och befogenhet, som
hämtades från Petri efterträdare i Rom. Det förblef hvitt med insydda
kors i båda ändarna. Till Sens hade den landsflyktige Eskil från
Lund med sig det af påfven sända pallium, som upprättaren af
Trondhjems ärkesäte, kardinalen Nicolaus af Albano, på sin resa i
Sverige mer än ett årtionde tidigare 1152—53 lämnat honom, då
det ej lyckades kardinalen att under den dåvarande mot påfvestolens
anspråk ogynnsamma ställningen under Erik, sedermera den helige,
få till stånd en ärkestol för Sverige. Dessutom erhöll Stefan i
samband med vigningen ytterligare skänker från påfven: en
evangeliibok och två små förgyllda träkors med inlagda reliker af Kristi kors.
Det är icke omöjligt, att den förre Alvastramunken, när han
återkommit till Sverige, höll sitt inträde i stiftstaden barfota,
särdeles om han var af tysk härkomst. Bruket är betygadt från den
tidiga medeltiden i Prag, Mainz, Köln, Bamberg, Rouen och
flera kyrkliga metropoler.
Hvad viktigare är än dräkt och åthäfvor, veta vi, märkligt nog,
bestämdt: bönerna, som Eskil läste och Stefan hörde. Nog är det
ett underligt öde, som hit till oss i Sverige fört ett sacramentarium,
hvilket bevisligen var i bruk i Sens-dömen vid denna aflägsna tid.
II.
På återvägen från den svenska församlingen i London och en
förtrolig plats i Westminster Abbey till Leipzig besökte jag den 28
sistlidne april Sens, där Alvastramunken Stefan en söndag i början
af augusti månad 1164 invigdes till att vara den förste ärkebiskopen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
