Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - Ett litet bidrag till hedbergianismens historia i Sverige medd. af Herman Lundström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45 2
meddelanden och aktstycken
utlägges, derföre hon också bär namnet af evangelisk luthersk
kyrka.
Likväl är det sannt och af många den Svenska kyrkans egna
lärare numera erkändt, att den inom densamma ännu begagnade,
så kallade Lindblomska katekesen,1 äfvensom den än gällande
Handboken och Psalmboken beklagligen innehålla många emot
kyrkans offentliga bekännelseböcker stridande falska lärosatser,
— hvilka måste blifva afskaffade. Och det var i grund af detta
förhållande, deraf många troende Christna samveten besvärades,
som äfven jag för 30 år tillbaka, tillföljd af deras enträgna
anhållan, gaf dem det rådet att hos det Kungliga Majestet i
underdånighet anhålla derom att få i dessas församlingar begagna de
äldre, renläriga böckerna (katekes, handbok och psalmbok),
samt sedermera, enär sådant icke bifölls, ansåg dem berättigade
att, för samvetets skull, hellre afsöndra sig ifrån statskyrkan,
än i strid emot tron och samvetet godkänna eller begagna de dem
sålunda påtvingade, af orätt lära besmittade böckerna. Men då
jag väl insåg, att hvarje separation hade med sig sina särskilda
frestelser och faror, — varnade jag derjemte på det allvarligaste,
att icke genom denna afsöndring gifva köttet tillfälle: hvarken till
en falsk frihet, att hylla någon från den Lutherska kyrkans tro
och bekännelse afvikande lärdom, såsom i de Baptisters eller
andra sekters villfarelse; — ej heller å andra sidan, till att sjelfva
uppblåsas öfver sin renlärighet och sålunda besmittas af de
fari-seers surdeg, jag menar: falla i denna djefvulens snara, att i
hjertat yfvas öfver sin och den egna hopens Christendom, men deremot
förakta alla andras, som icke höra till samma hop.
För sådan orsaks skull straffar ju ock Paulus de Korinter,
sägande: »Ho framsätter dig? Eller hvad hafver du, det du icke
undfått hafver? Hafver du det undfått, hvi berömmer du dig då,
likasom du det icke undfått hade? 1 Cor. 4: 7. Ja, då de i grund
af djupare insigt i läran eller till följd af högre andans gåfvor
såge föraktligt på sina medchristna eller tvistade med dem om
företrädet, tillropar han dem: »/ ären ännu köttslige; ty medan ibland
eder är nit ocli kif och tvedrägt, ären I icke då köttslige och vandren
efter menniskosätt (och således ej i Christi ande? Ty Jesus Christus
var icke så till sinnes. Han var den eviga GUDs sanning sjelf, GUDs
väsens rätta afbild och Hans härlighets sken», likväl aktade Han icke
1 Brefskrifvaren var alltså okunnig, om att denna den s. k. Lindblomska
»utvecklingen j redan år 1878 blifvit utbytt mot en annan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
