Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - Underrättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
meddelanden och aktstycken
49 r
Denna signatur betyder emellertid icke, såsom a. st. i K. Å.
uppgifves och såsom ju närmast legat till hands att förmoda, biskop
J. A. Eklund i Karlstad, utan däremot den nu hänsofne d:r J. A.
Englund i Gammelstad.
— Ett nyutkommet arbete, som i den utländska
facklitteraturen får mycket beröm, är d:r Paul Wapler’s på det bekanta
Deichertska förlaget i Leipzig utgifna stora monografi öfver den
berömde Erlanger-teologen J. von Hofmann — en af 1800-talets
mest inflytelserika teologiska vetenskapsmän, hvilken särskildt
genom Uppsala-teologien indirekt utöfvat ett betydande inflytande
äfven inom vår kyrka. Waplers bok, som bunden kostar 10 mark,
har titeln: Johannes von Hofmann, Ein Beitrag zur Geschichte der
theologischen Grundprobleme, der kirchlichen und politischen
Bewegungen im ig. Jahrhundert. Mit Hofmanns Bildnis.
— I Svenska Akademiens Handlingar ifrån år 1886 (Tjugufemte
delen, 1912—-1913. Sthlm 1914) har biskop Billing tecknat bilden
af en af vår kyrkas verkliga stormän: Henrik Schartau. Om denna
minnesteckning yttrar docenten Fredrik Böök (Sv. Dagbl. 4/10
1914) några ord, som visa hur äfven en modern svensk
litteraturhistoriker förmår att på den märklige mannens personlighet och
lifsgärning anlägga synpunkter, från hvilka en hög uppskattning af
bådadera äro följdriktig och naturlig. Han skrifver:
»Gottfrid Billings ’Minne af prosten Henrik Schartau’ ger icke
alltför många nya bidrag till Schartaus biografi, men skildringen af
den store predikanten och själasörjaren har en klar, enkel och strängt
allvarlig ton, som väl harmonierar med föremålets karaktär. Mecl
allsin trånghet och torka [!] är Schartau en utomordentligt fängslande
figur, märklig icke bara ur historisk synpunkt som en af de
inflytelserikaste religionslärare Sverige ägt, en af dem som format
folksjälen och ända in till det ögonblick som är förblifvit en lefvande
kraft, utan betydande och intressant i sig själf. Den nyktra, mot
allt slags känslosvall fientliga förståndsmässigheten är hos honom
förenad med en psykologisk skarpblick och ett intresse för
inträngande själslig analys, som hos oss är lika sällsynt på det religiösa
området som inom litteraturen. I romantikens tidsålder intar han en
egendomlig särställning, utmärkt genom utpräglad rationalism
[ordet här tydligen användt — icke i bemärkelse af
vulgär-rationalism utan i motsats mot materialism, alltså ungefär =
filosofisk rationalism-idealism. Anm. af Red. för K. Å.] och sedlig
rigorism, och hans inflytande på svenskt fromhetslif blef säkerligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
