Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - K. V. Zetterstéen. En anonym biografi öfver biskop Rabbūlā i Edessa († 435). Öfversatt från syriska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 K. V. ZETTERSTÉEN
brödet efter vanligheten slut för dem i klostret. Medan han
uppfylld af fröjd tackade sin Herre, därför att han fann honom
värdig att utstå sådana lidanden,, skickade den gudomliga nåden
dem i solnedgången deras dagliga bröd.1 Och man måste förvånas
och beundra2 den salige Rabbüläs karaktärsfasthet. Då han
nämligen såg denna nådegåfva, sade han: »Därför att Gud märkt min
svaghet därutinnan, att jag ej kan fördraga dessa vedermödor,
har han gjort detta för att pröfva mig.» I denna öfvertygelse
tog han samma afton och gaf maten åt andra, och själfva fingo
de gå hungriga till hvila.
Men då han såg, att folket började strömma till honom,
emedan han var en man, som öfvergifvit världen och höll öknen kär,
som hatade sig själf och älskade Gud, drog han sig undan för
att ej genom umgänget med dem störas i sin oaflåtliga öfning i
rättfärdighet och begaf sig till det inre af öknen, såsom äfven
den salige Antonius gjort. Här fann han en liten håla i marken
och bredvid den en bäck med vatten, som var tillräcklig för en
person. Hans sysselsättning därstädes bestod blott i oaflåtlig
bön, psalmsång och läsning af skrifterna, ty så föreskrifva de
rättfärdiga stadgarna för alla kloster, med hvilka, det är väl beställdt,
och för hvar och en som hör vår Herre till. Han hade
nämligen begifvit sig dit just för att tanken på Gud aldrig skulle
öfvergifva hans själ. Där började den onde alla sina
mångfaldiga, talrika strider med honom, enligt hvad den salige
mannen berättat, och hemska drakar af olika utseende kämpade
öppet med honom. Både kring honom och öfver honom lät
Satan ormar, skorpioner, basilisker och äspingar kräla för att
förskräcka och förfära honom, men allesammans besegrades de
genom kraften hos korsets insegel. Då Satan ingenting förmådde
genom egen kraft, stötte han omkull vattenkrukan, ty den lilla
bäcken gaf blott så mycket vatten Rabbülä behöfde. Allt detta,
hvarmed Satan väldeligen bekämpade honom för att plåga
honom, lände emellertid hans stora rättfärdighet till mycken båtnad,
så att han desto ifrigare beflitade sig om att bedja och af alla
krafter bönföll och anropade Gud, att han måtte frälsa honom
från ’allt ondt. Med sin ståndaktighet i inre och yttre måtto
1 Originalets lahmä i’sitnkänhün »det bröd, de behöfde» är hämtadt från
»Fader vår»: kab lan lahmä sunkänan jaumänä.
’ Egentligen imperativ (»förvåna dig och undra!»), såvida det icke är perf.
plur. (»och de förvånades och beundrade»), ehuru w saknas i slutet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
