Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - K. V. Zetterstéen. En anonym biografi öfver biskop Rabbūlā i Edessa († 435). Öfversatt från syriska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
K. V. ZETTERSTÉEN
hans folk skulle gå förlorad och han själf blifva lidande, om
han tänkte på sig själf allenast. Med spänd uppmärksamhet
vakade och bad han ständigt för sina får och var ängslig i sitt
sinne för att något hemligt eller uppenbart ondt skulle drabba
dem. I sin kärlek skulle han nämligen hafva låtit sig nöjas
med att hans hjord om möjligt gjort hvad godt var och han
själf i sin välvilja för densamma tett sig som en föraktlig
stackare. Under stor vånda verkade han ständigt för sin hjord i
bön till Gud, i det han med sina andliga utsagor vallade den på de
heliga skrifternas frodiga ängar och uppfylld af nit med sina
lefvande ord gaf dem den gudomliga läran att dricka ur en ljuflig
bäck, hvarvid han bevarade det kraftiga genom sina hotelser,
botade det sjuka genom sina tröstegrunder och styrkte det svaga
genom sin uppmuntran, på det att intet i hans hjord måtte gå
förloradt genom försummelse å hans sida. Hans själ trodde
nämligen på det välsignade hopp, som bevarades till lön för hans
arbete i öfverensstämmelse med Guds vittnesbörd, hvilken sagt
till honom i den trogne tjänarens gestalt:1 »Du gode och trogne
tjänare! När du var satt öfver det som ringa är, var du trogen;
jag skall sätta dig öfver mycket. Gå in i din herres glädje!»
Att omtala hans nyttiga förordningar för prästerna i städerna,
munkarne och det åt Gud invigda ståndet blefve för vidlyftigt,
och däraf vilja vi blott skildra en del i mån af vår förmåga.
Hans tal var genom Guds nåd ständigt så att säga kryddadt
med salt och kunde förläna dem nåd, som i tro anammade
detsamma. Ty lians ord troddes af ähörarne, när de sågo hans
gärningar. Hans handlingar och ord gagnade alla, som hörde och
sågo dem, och gillades af hvar och en som sannfärdiga
vittnesbörd. Hans tal var fruktansvärdt, när han bestraffade, allvarligt,
när han tillrättavisade, vänligt, när han förmanade, och praktiskt
fruktbringande för åhörarne. Hans läppar talade nämligen af hans
hjärtas fullhet och eggade alla att söka efterlikna hans härliga
gärningar. Han tänkte icke på att tjusa med sitt tal, utan
blott på människornas omvändelse till Gud, från onda
gärningar till rättfärdiga. Det berodde ej på brist på vetande, att
hans tal saknade dessa och dylika prydnader, utan därpå, att
han blott brydde sig om det, som var gagnande och gagneligt
för människorna. Han nedlät sig nämligen aldrig till att i sin
predikan betjäna sig af sirliga retoriska prydnader. Han talade
1 Matt. 25, 14 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
