- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Sextonde årgången, 1915 /
22

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - K. V. Zetterstéen. En anonym biografi öfver biskop Rabbūlā i Edessa († 435). Öfversatt från syriska

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

22

K. V. ZETTERSTÉEN

synt och vördnadsbjudande. Han aktade sig nämligen icke blott
för att förnedra sin värdighet genom något slags simpelhet
införderas ögon, utan hade äfven en särskild anledning i sin önskan,
att de icke ens i tankarne någonsin skulle taga anstöt af honom.
Huru mycket mer måste icke han, som ej ens i sitt innersta var
medveten om något orätt, i deras och alla människors närvaro
vara värdig och vördnadsbjudande! Han var fruktansvärd på
samma gång som mild.

Hans husfolk jämte alla hans klerker måste städse
förbinda sig vid Guds ord att icke under några omständigheter
mottaga någonting i form af mutor eller hedersgåfvor, på samma
gång han vid straff af suspension städse förbjöd alla präster i
sitt stift att drista sig att skänka någon af hans husfolk eller
klerker någonting alis. »Om de gifva mutor under namn af
vängåfvor», sade han, »så höfves det oss, som äro mera ansedda
än de, att gifva, och om denna hedersgåfva endast är ett hån,
så tillkommer det oss, som makten hafva, att hedra, men om
denna gåfva är ofrivillig, är det tillbörligt, att vi, som äro mera
välbärgade än de, hafva urskillning.1 Under alla förhållanden
äro vi alltså skyldiga att gifva och icke att taga.»

Hvilken munk hade väl kunnat uppnå en sådan grad af
självförnekelse? Han var nämligen asket till hela sin åskådning,
och hans stående dräkt bestod af en lifrock af tageltyg och ett
anspråkslöst öfverplagg. Under gudstjänsten bar han om
vintern en kåpa, som han ägde, och om sommaren en mässkjorta.
Hans tarfliga hviloläger bestod blott af ett sängtäcke, en matta
och en liten kudde, som var uppstoppad med halm och lagom
stor till underlag åt hans hufvud.

De fastställda tiderna för gudstjänsten voro ej tillräckliga
för honom, för att han skulle kunna förrätta bönen till Gud.
Därför anslog han tid efter annan en vecka till oaflåtlig bön
och drog sig tillbaka från umgänge med människor till
ensamheten i sin boning, i det han stängde sig inne för att slippa se
sitt husfolk och äfven upphörde att föreläsa, för att hans tankar,
ostörda af människors röst och andra ljud, helt och hållet skulle
få hvila ut i kontemplationens fridfulla stillhet, hans uppmärk-

1 Bickell: »Wenn sie aber ihre in Wirklichkeit ungern dargebrachte
Gabe ein Geschenk nennen, nun so sollten wir bedenken, dass wir bemittelter
als Jene sind».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:05:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1915/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free