Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - K. V. Zetterstéen. En anonym biografi öfver biskop Rabbūlā i Edessa († 435). Öfversatt från syriska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN ANONYM BIOGRAFI ÖFVER BISKOl’ RABBULA
I I
hela det edessenska området, medan andra delade ut åt alla
behöfvande i själfva staden, både munkar och manliga och
kvinnliga medlemmar af det åt Gud invigda ståndet. Enligt sin
afsikt understödde han äfven änkorna och de spetälska, hvarvid
han uppskref ganska många och upptog dem i denna
afdelning.1 Vidare efterskänkte han alla fordringar, som han hade,
sönderref alla förbindelser på betydande summor, hvilka han
försträckt handtverkarne, och gaf alla klerker lika stora
heders-gåfvor af egna medel.
Då han uppfyllt sin goda vilja och verkställt alla sina
ädla önskningar och såg, att han nu lämnade världen och
dess svårigheter, föraktande den onde och alla hans frestelser
och trotsande kroppen och dess lustar, upphof han sin röst,
full af tillförsikt på grund af sina förtjänstfulla gärningars
goda vittnesbörd och stolt öfver Herren, och sade liksom den
märklige Paulus:2 »Jag har kämpat den goda kampen, jag har
fullbordat mitt lopp, jag har bevarat tron. Nu ligger
rättfärdighetens segerkrans tillreds åt mig, ty Herren, den
rättfärdige domaren, skall gifva den åt mig på den dagen, och i hans
hand lägger jag min anda.» Så bad han under svåra lidanden
i dödsstunden och beseglade sitt ansikte med korstecknet,
välsignade ömt dem, som stodo framför honom, och anförtrodde
gladeligen sin anda åt Herren.
När ryktet om hans död den 7 Ab3 plötsligt spred sig
i staden, var det nära, att murarna skakat och hiisen darrat af
1 Originalet har wakpab saggii ^ aitsef ’’lailiön, ordagr. »och han skref
upp många och lade till dem». Hvad detta egentligen betyder, är ej så lätt
att afgöra. Den enklaste tolkningen torde vara, att det var många, som
Rabbiilä antecknade och räknade till de båda i det föregående nämnda
kategorierna, änkor och spetälska. I betvdelsen »lägga till», »upptaga ibland»
förekommer ’aitsef med prepositionen ’al i ’ej>pa"al sid. 28, rad 14 nedifr.:
»an-slöto sig till hans folk», wettausaf ’a! ’ammeh. Bickell för alltsammans
till det följande och öfversätter på följande sätt: »Ferner schrieb er an
Viele, denen er Geld geliehen hatte, dass er ihnen alle seine
Schuldforderungen erlassen wolle». Detta är emellertid alldeles omöjligt. I sådant lall
borde saggiè föregås af l’ och ’ai/scf af d’, och vidare borde det heta ’auzef
M’lön i stället för ’aitsef ’elaihün. Slutligen väntade man i det följande dasbak
i stället för textens wasbak, hvilket egentligen betvder »und erliess», icke
»dass er erlassen wolle», men denna anmärkning är dock i jämförelse med
de föregående af mindre vikt.
2 II Tim. 4, 7—8.
3 = augusti.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
