Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Gottfr. Westling. Uno von Troil såsom biskop i Linköpings stift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I oo gottfk. westling
vande präster kunde nu erfara, när nya ämbetskrafter blifvit vunna
för stiftet, och sålunda när för dem utsikten att bekomma
ämbets-hjälp ljusnade, o. s. v. Prästerskapet hade skäl att vara belåtet
med tidningsreformen.
Dessa ej längre nog arbetsföra präster läste helt visst med
längtan tidningens meddelanden om prästvigningar, ty tidtals
hördes klagan öfver prästbrist, och biskop v. Troil var mycket
sparsam i fråga om invigning till prästämbetet. Redan innan han
öfverflyttat till stiftet, ålade han i en skrifvelse konsistorium, att
det måtte iakttaga största möjliga försiktighet och återhållsamhet
i fråga om beviljande af adjunkter »såväl i ansende till den
skyldighet, som ämbetsman åligger att själf göra sin syssla, som på det
stiftet ej må öfverhopas med större mängd af präster än
konsistorium kan hjälpa till någorlunda skälig befordran, hvarigenom
ledsnad och slutligen vårdslöshet uppkommer, att icke förtiga, det
stundom mindre mogna ämnen måste antagas, som till en del ej
eller någonsin kunna vinna nog stadga för att blifva församlingen
till gågn och ståndet till heder».1 Han anmodade därför
domkapitlet att, innan det bestämde sig för att upptaga nya medlemmar i
stiftets kleresi, väl eftertänka, huruvida ej några tjänstlösa men
användbara adjunkter funnes. Biskopens farhåga, att stiftet skulle
komma att lida af ett prästproletariat, synes dock icke delats af
konsistorium, som kort därpå finnes hafva åt en sjuk komminister
anvisat hjälp från en ordinarie prästman i en grannförsamling.2
Om än denna kanske tillfälliga anordning ej bestämdt bevisar, att
konsistorium kände behof af ökad tillgång på obefordrade och
mera rörliga prästerliga krafter, bestyrkes dock ett sådant behof
af dess begäran en månad senare, att fem prästkandidater måtte
få ordination, ehuru tre af dessa ännu icke fyllt tjugufem år och
ej heller visat »särdeles gåfvor och framsteg i studier». De hade
dock gjort sig kända för stadga i lefvernet, och »deras tjänst uti
stiftet väl behöfdes».3 Konsistorium fruktade sålunda icke för
något bryderi i följd af öfverflöd af präster i stiftet. Biskopen
lämnade visserligen sitt bifall till deras vigning men förnyade icke
desto mindre sin förmaning, att »adjunkter icke utan vid de mest
trängande tillfällen må missiveras, helst myckenheten af dem
alltid blir ståndet till börda».4 Genom sin återhållsamhet i fråga om
1 Kons. prot. den 11 januari 1781.
2 Kons. prot. den 21 februari 1781.
s Kons. prot. den 21 mars 1781.
4 Kons. prot. den 4 april 1781.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
