Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Gottfr. Westling. Uno von Troil såsom biskop i Linköpings stift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I oo
gottfk. westling
egenmäktigt låtit sin son, som ännu blott var gymnasist, predika
en gång under föregående julhelg. Biskopen vardt förgrymmad
öfver denna själfrådighet, hvari han såg ej allenast en
öfverträdelse af kyrkolagens förbud utan ock ett utslag af vanvördnad
mot stiftets chef och förman. Kyrkoherden inkallades till
konsistorium att stå till svars för sin egenmäktighet. Biskopen framhöll
för honom, att han »själf blottställt sig för det arbitrala straff, som
kyrkolagen i det 22 cap. 4 § medgifver, och den suspension från
ämbetet, som kyrkolagen 19 cap. 23 § en präst för olydnad emot
sin biskop och förman åligger». Som kyrkoherden föll till föga,
bedyrade, att han icke handlat af vanvördnad, utan blott af mindre
eftertanke och i följd af fleras i församlingen anmodan låtit sonen
uppträda samt nu bacl om förlåtelse och försköning under
försäkran att »hvarken i detta eller annat ämne gifva hans högvördighet
biskopen eller konsistorium anledning till missnöje», så fingo hans
ursäkter och böner gälla, isynnerhet som han »i mål af denna
beskaffenhet förut icke varit förekallad» och »i anseende till flere
härvid förekommande ömma omständigheter», men han erhöll
en skarp tillrättavisning och varning med tillsägelse, att »i
händelse af ytterligare olydnad och fel i ämbetet utan skonsmål skola
till det i lagarna utsatta straff befordras.1
Med icke mindre eftertryck uppträdde biskopen mot en del
andra själfsvåld, som inritat sig bland prästerskapet. Det hände,
att präster utan biskopens tillstånd företogo resor utom stiftet2,
ej inställde sig i föreskrifven tid å plats, dit de blifvit missiverade,
ja, t. o. m. underläto att begifva sig till den församling, dit de blifvit
beordrade.3 Man finner honom med allvar gripa in mot präster, som
blifvit åtalade för förseelser, när anklagelserna befunnos befogade.
Understundom gällde dessa, att präst på ett eller annat sätt
förgått sig mot sockenbor. Än hade t. ex. någon i en likpredikan
gjort hänsyftningar på förhållanden i den aflidnes lefnad, hvilka
känts sårande för dennes efterlefvande vänner och anhöriga, än
hade prästen så träffande slagit ned på åhörares synder, att någon
eller några trott sig ha blifvit utpekade och utskämda, än skylldes
han för att i en predikan öppet eller mera förstucket ha gifvit luft
åt personlig ovilja mot någon sockenbo, som på något sätt skulle
1 Kons. prot. den 4 och 25 febr. 1784, jfr Kons. kopiebol; 8 mars 1785.
- Kons. prot. d. 15 febr. 1782, 6 mars 1784, 7 mars 1785.
3 Kons. kopiebok d. 26 mars 1782, d. 12 juni 1786.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
