Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Gottfr. Westling. Uno von Troil såsom biskop i Linköpings stift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uno von troil såsom biskop i linköpings stift i 1 cj
ha trädt i vägen för hans intressen1 o. s. v. Men å andra sidan
finner man honom och konsistorium tillbakavisa anklagelser, när de
funnit dem sakna grund, ocli reducera de verkliga förseelserna till
riktiga proportioner och med afpassning därefter tillmäta näpsten.
Själf anmälde han blott några veckor före sin afflyttning från
stiftet den dåvarande domkyrkosysslomannen för tjänstefel och
bidrog till hans suspenderande.3 När präster funnos inblandade i
mål rörande förbrytelser mot brännvinslagstiftningen, hvilka mål
den tiden tilldrogo sig mycken uppmärksamhet, uppträdde
biskopen mot dem i domkapitlet med skärpa och eftertryck. En större
räfst med sådana lagbrytare ägde rum i november 1785. De
åtalade prästerna hade visserligen inför tinget slingrat sig ifrån ansvar
för sin person att ha drifvit den förbjudna handteringen, men som
den likväl idkats i deras hem, förehöll biskopen dem strängt
»deras Underlätelse i tillsyn, som medfört brist i ordning och laglydnad
inom deras eget hus, att denna brist betagit dem en med deras
ämbete oskiljaktig frimodighet och skyldighet att med förelysande
efterdömen kunna varna, förmana, straffa och leda andra till
kris-teliga och medborgerliga skyldigheters uppfyllande; och att deras
skickelighet att förestå Herrens församling skäligen misstänkes
af deras oskickelighet att förestå sina egna hus». Biskopen
betygade, att konsistoriets missnöje var »så mycket större, som de icke
allenast genom detta på vederbörlig vaksamhet och
husbondetillsyn blottade uppförande vanhedrat sig själfva utan ock med hvar
rättsinnig och vältänkt prästmans rättvisa harm och förtrytelse
kastat skugga på sina medbröder af ett stånd, som är det första,
hvilket i och genom ämbetet är förpliktadt att genom egen
efter-lefnad styrka och helga det samband, som vara bör emellan en
kristens och en undersåtes dygder». Han varnade de förekallade
prästmännen på det allvarligaste för att fortsätta sin försumlighet
och ålade dem att »hädanefter med ett fördubbladt nit till styrka
för ämbetets vikt iakttaga en rätt husfaders uppmärksamma
verksamhet, hvilket är nu det enda medlet, hvarigenom de kunna
återvinna egenskapen af en värdig lärare, trogen undersåte och sina
förmäns förlorade aktning och förtroende», etc. Efter att ha
riktat dessa förebrående ord till de åtalade prästerna i gemen lät
biskopen dem afträda, hvarefter han inkallade en i sänder för att,
1 Kons. prot. d. 25 sept. 1782, d. 15 och 51 niars 1784, d. 16 april, 20
sept. 1785, d. 22 febr. 1786 m. fi. st.
2 Kons. prot. d. 20 april 1787.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
