- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Sextonde årgången, 1915 /
95

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Gottfr. Westling. Uno von Troil såsom biskop i Linköpings stift

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

UNO VON TROIL SÅSOM BISKOP I LINKÖPINGS STIFT i 1 cj

hänsyn till stiftet, hvilka vunno mötets gillande. Han fäste dess
uppmärksamhet på att i följd af socknarnas olika
naturbeskaffenhet det vore fåfängt att söka åstadkomma en likformig
undervisning i hela stiftet, men ock på att barnundervisningen icke komme
att föras framåt, ifall man allt framgent öfverläte denna
angelägenhet blott åt föräldrarnas omsorg. Det medför, sade han, oreda och
»vankunskap», ty de sakna den insikt, som kräfves af en duglig
lärare. Biskopen påpekade ock, att kyrkolagen såväl som Kungl.
Majestäts resolution den 22 oktober 1723 § 1 på prästerskapets
besvär och motsvarande den 10 augusti 1762 ålade pastorn i större
församlingar, där klockarne icke kunde jämlikt sitt åliggande
enligt kyrkolagen ensamma vederbörligen sköta undervisningen af
socknarnas barn, att utse vissa i stafning och läsning försvarliga
personer att undervisa de barn, hvilkas föräldrar antingen ej
med-hunne eller kunde dem undervisa. I fråga om smärre församlingar
yrkade biskopen på att man skulle affordra klockaren hans
skyldighet att ombesörja barnundervisningen. Skulle sorglöshet eller
motsträfvighet mot att skaffa barnen nödig undervisning
träffas hos deras föräldrar eller andra vederbörande eller barnen
själfva visa gensträfvighet och olydnad, ålåge det pastorerna
»ofelbart och vid eget ansvar iakttaga och fullfölja de grader i varningar
och straff, som kungliga stadgan om eder och sabbatsbrott af den
17 oktober 1687» och en del andra af biskopen citerade
författningar angåfve. Skulle därvid pastorernas åtgöranden visa sig
kraftlösa, ägde de göra anmälan därom i domkapitlet. Biskopen
framhöll jämväl, att pastorerna borde tillse, att föräldrar, som för
fattigdoms skull ej föimådde bekosta sina barns undervisning,
enligt den nämnda kungliga resolutionen på prästerskapets besvär
från oktober 1723 borde beredas understöd, antingen genom
insamling eller ock genom utbetalning ur socknens fattigkassa,
därest ej bestämd lön vore anvisad åt läraren.

Biskopen påyrkade vidare, att församlingens pastor måtte
»två eller flera gånger om året i barnskolorna anställa förhör» för
att utröna, med hvad »drift och kunskap» deras lärare fullgjorde
sitt åtagna värf. Med anslutning till allmän sed uppställde han som
allmän regel, att, sedan barnen »genom tillärd läsning i bok och
någon påbörjad utanläsning blifvit beredda att utan hinder för
andra njuta undervisning af prästerskapet», skulle de infinna sig
hvarje söndag annangångsringningen i kyrkan »så ofta och på de
tider af året, som barnens antal och undervisning fordrar samt or-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:05:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1915/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free