Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Gottfr. Westling. Uno von Troil såsom biskop i Linköpings stift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104 gott fr. westling
psalmen 330 (obs. gamla psalmboken): »O, Gud, som ej de spädas
röst förarktar», o. s. v.
Som man finner, utgjorde denna ritual egentligen blott en
sammanfattning af moment, som redan till större eller mindre del
anträffades i stiftet. Någon föreskrift om att barnen vid
ifrågavarande akt skulle med egen mun bejaka vår kristna trosbekännelse
och afgifva trohetslöften, hafva vi ej funnit ingå i mötets beslut.
Däremot ansågo de tillstädesvarande prästerna lämpligt, att de i
sina församlingar verkade för frivilliga sammanskott till inköp af
»årligen en bibel eller psalmböcker», hvilka kunde som »premium»
utdelas till den eller dem, som vid clet föregående förhöret visat
»den bästa och i begreppet mest fattade kunskapen». Biskopen
ansåg det vore lämpligt att för detta ändamål taga upp kollekter
på både dagen för barnens konfirmation och på den för deras
nattvardsgång. Ehuruväl denna bokutdelning till en eller några få,
som gjort sig kända för flit, hade karaktär af belöning och
utmärkelse, pekade den dock på vår tids sed att skänka samtliga
konfirmander ett exemplar af bibeln eller Nya testamentet, om än syftet
nu blifvit att lätta för dem tillgången till Guds ord och påminna
dem om dess bruk.
leke blott med tanke på de ungas behof af fortsatt
undervisning i vår evangeliska lära utan naturligtvis ock med hänsyn till
behöfligheten af hela församlingens fortsatta vägledning i kristlig
kunskap och sedligt lefverne anmanade Troil sitt prästerskap att
lägga sig vinn om de i lag stadgade förhören och meddelade i
samband därmed åtskilliga anvisningar om huru de enligt hans mening
borde ordnas.
Af de omtalade Visitationsprotokollen hade han inhämtat, att
kommunionsförhör visserligen i allmänhet höllos, men ock, att
pastorer funnes, som lämnat dem mer eller mindre opåaktade, ja,
att de i ej få församlingar blifvit lämnade helt och hållet å sido.
Somliga pastorer hade sökt ursäkta denna underlåtenhet med att
deras församlingar vore så vidsträckta, att det skulle medföra
betydande svårigheter för kommunikanterna att inställa sig i tid till
förhör om söndagsmorgnarna.1 I Pelarne hade de helt enkelt
»kommit ur bruk». I vissa församlingar anställdes dylika förhör
allenast under den blidare årstiden, och anfördes i dessa såsom skäl till
att lagens kraf bifvit satt å sido, att under öfriga delar af året voro
1 Dylika ursäkter anfördes t. ex. af pastorerna i Risinge, Hjorted,
Krist-dala och Misterhult.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
