Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Gottfr. Westling. Uno von Troil såsom biskop i Linköpings stift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uno von thou. såsom biskop i linköpings stift i 5 i
ännu finnas, på brännvinstillverkning, synnerligast som ett dylikt
förehafvande vore en alltigenom lagstridig handling.
Biskopens och consistoriales’ ingripande i ärenden angående
tillverkning och förtäring af brännvin förestafvades ej i första
hand af ifver för nykterhet utan af lojalt nit för öfverhetens påbud.
Mycken fördragsamhet visades ännu mot öfverdrifter i bruket af
nämnda dryck, som man ansåg knappast kunna undvaras i den
allmänna hushållningen.
Stiftsstyrelsen hade emellertid ett särskildt skäl att kämpa
mot lönnbränning däri, att den ej sällan förledde en lagbrytare till
falsk edgång, när han blifvit åtalad för sin förbrytelse och ej full
bevisning kunde förebringas mot honom. Men något tveksam
synes domkapitlet lia ställt sig inför ett lagförslag till sätt att
förebygga mened, hvilket en af stiftets pastorer i ett till domkapitlet
ingifvet memorial framställde. Som han förmenade, att orsaken
till de icke ovanliga menedsbrotten vore att söka i katekesens
knapphändiga behandling af ämnet och prästernas till följd däraf olika
sätt att framställa det, så trodde han, att mycket skulle vinnas,
om i Svebilii katekes till frågan: »Hvad är att svärja vid Gud och
hans heliga evangelium», fogades ett tillägg, hvaruti förklarades
meningen af orden: »så sant mig Gud hjälpe till lif och själ», och uti
hvilket tillägg jämväl berördes »reservationes • mentales, menedens
fördömlighet äfven när ingen synlig skada vållades», o. s. v.
Konsistorium afvisade ingalunda kyrkoherdens välmenta förslag, men
anmodade honom att själf författa det afsedda tillägget.1
Vi ha erinrat 0111 att biskopen vid 1784 års prästmöte berörde
frågan om huru en präst vid kommunionsförrättningar bäst skulle
kunna förekomma, att den i vissa trakter ganska mycket utbredda
syfilitiska sjukdomen ytterligare spriddes i följd af att
nattvardsgästerna vid allmän kommunion drucko ur samma kalk. Han
hade blifvit erinrad 0111 den samhällsfara, som denna sjukdom
medför, genom ingångna skrifvelser till domkapitlet. Öfverheten och
•de hälsovårdande myndigheterna ville som vanligt betjäna sig af
prästerskapets inflytande för att gifva effektivitet åt sina påbud.
Som collegium medicum föranstaltat en förordning, att de personer,
som voro behäftade med nämnda sjukdom, skulle inställa sig hos
närmast boende provinsialmedicus för att besiktigas och mottaga
anvisningar för sitt kurerande, men de sjuka visade sig motvilliga
att efterkomma denna anmaning, begärdes nu, att prästerskapet
1 Kons., prot. d. 30 nov. 1785.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
