Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Gottfr. Westling. Uno von Troil såsom biskop i Linköpings stift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136 c.ottfr. westling
hvilken nu var inrymd i det förra klostrets kvarstående
byggnader-Brefven införlifvades med stiftsbibliotekets
handskriftssamlingar-Dess bokförråd ökades ej blott med biskopens nyssnämnda gåfva
utan ock genom stora donationer och äfven genom inköp. Han
ombestyrde, att en fullständig katalog upprättades öfver
bibliotekets bokskatter, hvilket var så mycket angelägnare, som det
betydligt vuxit ut genom inköpet af ärkebiskop Erik Benzelius’
d. y. boksamling och genom skänken af biskop Filenius’ böcker.
Det visade sig nu önskvärdt för konsistorium att få åt någon, som
kunde taga närmare befattning med biblioteket, anförtro dess vård.
Den hade dittills varit ett besvär, för hvilket konsistoriet svarade,
och för hvilket den utsedde tillsyningsmannen ej åtnjöt något
arfvode af brist på medel därtill. Som nu mera tid och arbete behöfde
ägnas åt biblioteket, var v. Troil betänkt på att se sig om efter
utvägar både för att kunna aflöna dess vårdare och till inköp af böcker.
På biskopens förslag beslöt konsistorium 1782 att till
bibliotekskassans förstärkande till den öfverlåta den s. k.
»Myntteckenskassan», som uppstått genom försäljning af vissa kyrkors
myntteckenssedlar. Den hade till en början varit mycket oansenlig,
men under tidens fortgång hunnit växa till öfver 200 riksdaler.
Ingen visste numera, hvilka kyrkor som varit ägare till nämnda
sedlar, och ingen kunde heller upplysa om huru mycket som borde
komma på hvar och en kyrka, om det hade varit möjligt att dela
ut det samlade kapitalet på de rätta intressenterna i kassan.
Likaså tillstyrkte biskopen, att konsistorium måtte till
stiftsbibliotekets bästa använda den s. k. »Cassa incerti tituli», om hvars
uppkomst alla voro okunniga, ett förslag, hvarom dock för tillfället ej
fattades något beslut.1 Redan innan han öfverflyttat till
Linköping, hade han vid ett tillfälligt besök i staden, då hän bevistat en
session i domkapitlet, hemställt, om ej mått och steg borde tagas
för att om möjligt åt stiftsbiblioteket förvärfva de s. k. »Piperska
öfverskottsmedlen», som uppkommit på det sätt, att de stipendier,
som utgingo ur den stipendiefond, som förra kungliga rådet Carl
Piper skänkt, alltjämt bibehållits vid samma belopp, oafsedt att
räntan på kapitalet ökats, sedan agio börjat gifvas på speciemynt.
Det öfverskott, som därigenom vunnits, hade till 1782 vuxit så,
att det då uppgick till 1412 riksdaler 47 skilling specie. Enligt
biskopens plan borde en del af räntan å detta kapital användts till
aflöning åt den, som vårdade stiftsbiblioteket; den återstående de-
1 Kons. prot. 21 sept. 1782.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
