- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Sextonde årgången, 1915 /
132

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Gottfr. Westling. Uno von Troil såsom biskop i Linköpings stift

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gotter. westling

ingen skattdragande undersåte blifver lidande, hvar och en må
njuta sin tillbörliga rättighet».

Huru bittra än dessa klagomål och förebråelser voro mot
biskopen och konsistorium, hvilka i bästa välmening inlåtit sig i
den förhatliga underhandlingen med de bägge bokbindarne, ansågo
de sig dock ej böra, åtminstone icke omedelbart, taga de klagandes
besvärsskrifter under handläggning, eftersom man aldrig utfärdat
någon kungörelse, som hänvisade allmänheten till några vissa i och
för inköp af de omstridda böckerna, och sålunda icke ens kunnat
från predikstolarna pålysa något dylikt dekret, och de icke heller
gjort något tillkännagifvande om att de förkättrade bokbindarne
höllo böckerna till handa för underpris. Konsistorienotarien hade
allenast blifvit anmodad att på eget ansvar förhandla med några
bokbindare 0111 dessa böckers försäljning till billigaste pris.1

Biskop von Troils omedelbara verksamhet inom stiftet
afbröts visserligen för en tid år 1786 med anledning af hans
deltagande i den riksdag, som då sammanträdde, men som han äfven
under dess fortgång stod i brefväxling med konsistorium 0111
stiftets angelägenheter, påverkade han jämväl då dessas behandling.
Hans verksamhet åter vid sagda riksdag hör ej denna uppsats till
att teckna, hvarför allenast några ord må yttras om hans
ställning i allmänhet vid detta riksmöte, vid hvilket han i följd af
ärkebiskop Mennanders sjuklighet blef tilldelad en mera framskjuten
plats än som på förhand kunnat beräknas. Jämlikt 1617 års
riksdagsordning, som konung Gustaf III behagade tillämpa, ansågs
nämligen biskopen i Linköping vara närmast i ordningen att
företräda ärkebiskopen vid riksdag, när denne var förhindrad att föra
ordet. Af detta skäl nämnde konungen v. Troil till prästeståndets

talman, yttrande därvid:–-»Af de skäl jag anfört har jag i

nåder utnämnt Eder till det vördiga prästeståndets talman, men
mitt nådiga förtroende har tillika följt denna anledning. Edert
underdåniga nit, edra insikter och det ämbete I bekläden inom
svenska församlingen lära i detta ögonblick med liflighet förelägga
eder vidden af edra plikter. Jag önskar Eder välsignelse af den
högste Guden, som I nu åkallen till vittne af den ed I hafven att
aflägga.» Denna ed, sådan den angafs i § 6 af 1779 års
riksdagsbeslut, lydde sålunda: »Jag Uno von Troil, biskop i Linköping, i
frånvaro af ärkebiskopen i Uppsala, lofvar och svär inför Gud och

1 Kons. pr. den 31 aug. 1785 jämte Kons. akter 1785.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:05:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1915/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free