Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Gottfr. Westling. Uno von Troil såsom biskop i Linköpings stift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uno von thou. såsom biskop i linköpings stift
i 5 i
på dess heliga evangelium, att som jag i ärkebiskopens frånvaro
och i kraft af den ordning uti riksens möter, som i Örebro den 24
januari 1617 af riksens ständer fastställd blef, äger nu att vid detta
allmänna riksens ständers möte vara taleman för prästeståndet, så
skall jag med ali kraft och förmåga bibehålla och handhafva samt
med ali min makt försvara jämte vår sanna och rena evangelisk
lutherska tro och lära allan konungsligan rätt och riksens ständers
frihet, alldeles som den af dem för sig och sina efterkommande för
evärldeliga tider antagna och besvurne oryggelige regeringsform
af den 21 augusti 1772 stadgar och förmår. Jag skall ock ej tillåta,
att något det emot handlas samt alla öfverläggningar i ståndet så
föra,-att de lända Gudi till ära, Kungl. Majestät och riket till gagn,
ståndet till heder och fromma. Jag skall ock handhafva ståndets
välfångna privilegier samt befordra allt, som länder min konung
och mitt fädernesland till godo och aldrig tillåta, att sådana
propositioner göras, som strida mot konungamakten eller riksens
ständers frihet. Att jag alla dessa artiklar troligen vill hålla, läggef
jag min hand på denna bibliska skrift, bedjandes min Gud vara mig
så huldan till lif och själ, som jag detta troligen hålla skall.»1
Så snart von Troil öfvertagit sitt värf som talman, hälsade han
i denna egenskap sitt stånd och framhöll därvid den förmån,
ståndet ägde att med sin konung få rådslå 0111 fosterlandets viktigaste
ärenden. Han var förvissad, yttrade han, att ståndets
medlemmar mottagit sitt riksdagsmannakall med »den fasta föresats att
så nyttja sin riksdagsmannarättighet och förtroende, att Guds ära,
konungens nöje, rikets välgång, ståndets heder och fromma
därigenom må befrämjas». Han sade sig ock vara öfvertygad 0111 att
allas ögon vore fästade på ståndets uppträdande, hvarför han
manade sina ståndsbröder att »med mogenhet, endräktighet och frid
öfverlägga och besluta». »Vi trampe nu våra förfäders jord, och
deras gärningar lefva, eftersom de förtjänt, antingen med ära och
berömmelse eller nesa och blygd. Våra efterkommande skola äfven
döma oss. Bort det att någon af oss då skulle öfverlämna vårt
minne åt deras förebråelse», o. s. v. Han afslöt talet med en bön,
att den »Gud, som förmår göra utöfver allt, hvad vi begära eller
tänka» — — •—• måtte upplysa ståndet, o. s. v. Därpå afsjöngs
Sv. ps. 182 v. 3: »O, kärlekseld, upptänd vårt sinn» (n:o 135 v. 9
i nuvar. ps. b.).1 Att hans sätt att leda förhandlingarna i ståndet
tillfredsställde konung Gustaf, lät denne honom vid en enskild
au-1 Efter Linköpings stiftstidning för maj 1786.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
