Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Gottfr. Westling. Uno von Troil såsom biskop i Linköpings stift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uno von thou. såsom biskop i linköpings stift i 5 i
nungens vilja. Därför hade han velat hvarken taga något steg
för att hindra eller för att främja utgången. Den hade han velat
lämna i försynens hand. Domprosten Älf såsom vice præses i
domkapitlet besvarade biskopens tal påminnande däri om, huru
biskopen på »så få år tillvunnit sig ej mindre konsistoriums än hela
stiftets allmänna kärlek och högaktning». »Och då konsistorium
i det nu förrättade ärkebiskopsvalet lämnat hans högvördighet
biskopen sitt enhälliga förtroende, så hade konsistorium mera följt
en rättvisa, som ed och öfvertygelse det aftvungit, än den önskan,
som deras hjärta för stiftets båtnad känner. Skulle Guds
allsmäktiga försyn så hafva beredt, att Herr biskopen får här kvarblifva,
så hade consistoriales vunnit den senare utan att såra den förra»
etc. Denna konsistoriets åstundan kom ej att uppfyllas.
Konungen fullföljde sin yttrade afsikt och nämnde den 30 augusti 1786
von Troil till innehafvare af ärkebiskopsstolen. Jämte de
ämbetsbröder, med hvilka han täflat om platsen, hade stått en lekman,
som synes närt förhoppningar eller åtminstone hyst önskningar
att ha fått komma i åtanke vid dess besättande, nämligen
statssekreteraren Schröderheim. I ett bref till konung Gustaf skref han:
»Jag begrät mitt öde, som mankerat att blifva ärkebiskop. Jag
hade kanske icke talt så bra som Troil, men jag hade i det
ögonblicket fått tala om Eders Majestät på ett språk, som min
uppfostran och min timiditet gjort mig mera familiert än den
omständigheterna gifvit mig att bruka, hvars delikatess jag icke hunnit lära».1
Den utnämnde ärkebiskopen tillträdde icke så snart sin nya
befattning utan fortsatte intill nästföljande Valborgsmässotid sin
ämbetsverksamhet på sitt dittillsvarande arbetsfält och hann att
dessförinnan hålla ännu ett möte med stiftets präster. Han ville
fore sin skilsmässa från detta »af hjärtat älskade Linköpings stift»
ännu en gång se dess prästerskap, »som med så mycket förtroende
och vänskap mig bemött, och hos hvilket, om den Högste så
funnit för godt, jag gärna sett att få både lefva och dö». Det
beramade prästmötet utsattes till de bägge sista dagarna af februari
samt första mars följande år. I kallelsen till det uttalade v. Troil
den förhoppning, att prästerskapet måtte så mangrant som
möjligt infinna sig, alldenstund — skref han — »det är sista gången jag
får den glädjen att se eder, och det alltid varit för mig en uppmun-
1 Ur statssekreteraren G. Schröderheims anteckningar till Gustaf IILs
historia; Örebro 1851, sid. 251. Schröderheim var, som bekant, prästson, barn
till biskop Schröder i Karlstad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
