Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Gottfr. Westling. Uno von Troil såsom biskop i Linköpings stift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uno von thou. såsom biskop i linköpings stift i 5 i
fall hade sin grund i bekvämlighet och en illa förstådd önskan att
en gång få »samlas till sina fäders ben». Han föreställde sig, att
dess motsträfvighet skulle kunna häfvas, om prästerna vädjade
till dess sparsamhet och framhölle, att församlingarna då sluppe
kosta på »dubbla torn, klockor, kyrkoskrud» m. m.
Som v. Troil gjort den erfarenheten, att de bland clerus, som
förrättat prästval, därvid icke följt enahanda praxis och därför
i vissa fall kommit att gifva anledning till tvister och besvär öfver
förmenade oegentligheter och därmed understundom vållat, att
gäll kommit längre att stå utan ordinarie innehafvare än nödigt
varit, hade han på grundvalen af gällande författningar utarbetat
èn ledtråd att följa vid dessa förrättningar. Han hoppades, att
med dess stöd och efterföljd en valförrättare skulle kunna bättre
än dittills förebygga oreda, klagomål ocli processer; hvarförutom
han väntade, att en verklig likformighet i proceduren vid berörda
förrättningar skulle kunna uppnås. Denna hjälpreda ville han nu
till prästerskapets tjänst lämna efter sig.
Han meddelade vidare, att med anledning af en från Kungl.
Majestät ingången skrifvelse af den 21 augusti 1786, uti hvilken
för befordringar inom ecklesiastikstaten fastställdes vissa allmänna
grunder hänförande sig till dess medlemmars större eller ringare
grad af »lärdom och skickelighet», konsistorium utarbetat en
klassificering af stiftets pastorat efter deras indräktighet och därvid
grupperat dem i trenne klasser. Prästerna, som närmast kunde
bedöma, huru pass gifvande gällen voro, anmodades att yttra sina
tankar i frågan.
Ärkebiskopen fanna anledning att uttala ett ogillande af det
ödslande med skogen, som ägde rum vid en del prästboställen.
Han tänkte därvid väl närmast på att prästerna följde allmogens
sed att svedja ocli bränna fällor för tillfällig rågsådd. Han
erinrade om 1734 års skogsordnings sjuttonde paragraf och framhöll,
att, om det hädanefter skulle visa sig, att prästerna vanvårdade
sin boställsskog, komme konsistorium att anmäla förhållandet för
konungens befallningshafvande till vidtagande af den åtgärd, som
sakens läge påkallade. Han underställde ock till mötets
ompröf-ning, huruvida ej skäl förefunnes, att vid utarrendering af
prästboställen under nådår deras skogar borde undantagas och
arrendekontrakten öfverlämnas till genomseende och slutligt bedömande
af domkapitlet. Detta förslag vann mötets gillande.
Ärkebiskopen uttalade för öfrigt sitt synnerliga nöje öfver att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
