Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Gottfr. Westling. Uno von Troil såsom biskop i Linköpings stift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uno von thou. såsom biskop i linköpings stift
i 5 i
sin löningsjord, å hvilken han vidtog ganska betydliga nyodlingar.
I den s. k. biskopshagen lade han ej mindre än 27 tunnland 3
kappland eller mer än 13 hektar under plogen och dref odlingsarbetet
med sådan ifver och till sådan omfattning, att han vid sin
afflytt-ning från orten ej hunnit genom vunna skördar godtgöra sig för
den kostnad, som han nedlagt på den mark, som han låtit
upp-bruka, hvarför han då ingick till Konungens befallningshafvande
med begäran att hållas skadeslös, för hvad han ej kunde anses vara
godtgjord genom redan vunnen afkastning af den odlade åkern.
Han fann vederkvickelse i dylika sysselsättningar, och hågen för
dem följde honom till hans nya hem i Uppsala, såsom man kan finna
af ett bref 1793 till biskop Lindblom i Linköping. Han skref däri:
»Jag finner långt roligare bryta sten, dika ut kärr, röja oländig
mark än att i stadsbullret besväras af uppvaktningar,
ämbetsgöromål m. m. För att dock icke blifva rentaf en bonde, hvartill
jag hos mig finner mycken application, så roar jag mig med
Luca-nus och Tacitus, Euripides och Noesselt».1
Den förmodan har blifvit uttalad, att v. Troil skall hafva varit
trög till lynnet och saknat den arbetslust, som säges ha utmärkt
hans efterträdare så i Linköping som Uppsala, J. A. Lindblom.
Man har hänvisat till några ord, som han skrifvit till denne i ett
bref: »Lättjan, den fördärfveliga, är ock mitt fel, och hvilket jag
skulle frukta, att min bror icke skulle ursäkta, 0111 jag ej visste, att
detta onda också är ganska verksamt hos Hans Högvördighet i
Vreta». -»Emellertid tror jag, att jag icke är så lat som du, ty, som
ryktet berättar, skall Hans Högvördighet nu med mycken
bekvämlighet och ledighet framlefva sin tid, sedan han slutat sitt
lexikografiska arbete, jag åter korrigerar psalmer alla dagar och grälar
med dem, som icke stå att korrigera».3 Lämnande å sido en
jämförelse mellan dessa bägge biskopars arbetshåg vill jag blott
framhålla, att konsistoriets handlingar ej gifva någon som helst
antydan om att någon vis inertiae lade band pä hans ämbetsgärning.
Hans reformatoriska sträfvanden i stiftet tyda snarare på
verksamhetslust än på tröghet och brist på håg för tjänstens nitiska
skötsel. Om än längtan efter mera bekvämlighet och ro möjligen,
och för öfrigt helt naturligt, växte med tilltagande ålder, föll detta
1 Rodhe, E. M., J. A. Lindblom såsom biskop i Linköping, sid. 164; samt
efter Wallqvist: Minnen och bref, utg. af Montan, sid. 175.
2 Rodhe, E. M., därsammastädes, sid. 164. — Lindblom hade kommit i
åtnjutande af Vreta såsom prebende. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
