Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Gottfr. Westling. Uno von Troil såsom biskop i Linköpings stift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160 c.ottfr. westling
förmodade begär åtminstone ej i ögonen under de år, han satt som
biskop öfver Linköpings stift.
Tack vare sin kloka hushållning kunde han efter sin
utnämning till ärkebiskop försäkra., att han för en bättre inkomsts skull
ej behöft fika efter denna post, ty han hade redan under den korta
tid, som han innehade Linköpings biskopsstol, fördubblat
afkastningen af sina boställen och väntade föga bättre inkomster i
Uppsala.1
Något kännbart offer var det därför icke för honom att i
december 1786 efterskänka den hälft af honom tillkommande arfvode
för underhåll vid årets riksdag, hvilken andel icke före dess slut
hunnit uppbäras från prästerskapet. Eftergiften gjordes dock af
välvilja och föranleddes närmast däraf, att han besinnat åtskilliga
prästers »besvärande omständigheter» och »den missväxt, som
måste öka tyngden af vener, deri detta år inträffade utgifter».
Han yttrade, då han efterskänkte denna sin rätt: »Med nöje och
uppmärksamhet iakttager (jag) de tillfällen, hvarvid jag kan
ådagalägga min vänskap för ett prästerskap, som lämnat mig så
hedrande och aktningsvärda vedermälen af sin tillgifvenhet».
Man möter ej i von Troils personlighet den djupare fromhet,
som framför allt kämpar för att främja ett innerligare
kristendoms-lif i församlingarna. Han var en vacker typ af den gustavianska
tidens ande, och hans samtid lade ej alldeles samma måttstock på
en stiftschef och öfverherde som våra dagars omdömesgilla
kyrkfolk. I hans samtids ögon öfverskyldes ock svagheterna, om några
sådana upptäcktes, ej minst af hans vinnande umgängessätt. En
hans egen konsistorienotarie, som naturligtvis hade tillfälle att syna
honom på nära håll, och som själf varit föremål för hans kritik,
skref till den nyutnämnde biskop Lindblom i ett bref bland annat:
»Troil har varit mästare att vara ung och med ålderdomens
värdighet presidera bland ledamöter, som nästan alla kunde vara hans
fäder», och »han förenade i sin person såväl förmannen som
kam-meraten, att man alltid respekterade chefen med känslan för en
vän. Detta är Troil eget».2 En annan sagesman yttrar om honom:
Till sitt väsen var han »fri och öppen».’1 Dylika gynnsamma
omdömen om hans personlighet blefvo ock efter hans död uttalade i
det åminnelsetal, som å Uppsala universitets vägnar professor Chr.
1 Själfbiografiska anteckningar, utg. af Scliück.
2 Sundblad, J., »Bland kräklor och spiror», sid. 56.
3 Schenmark, Stiftskrönika.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
